fredag 7 juli 2017

Till ön

Svaneke kyrka (lånat foto).

Från färjans högtalare skräller Ib Mossin med sin sång om Bornholm och förväntansfulla resenärer trängs vid landgångstrappan. Solen skiner från en i det närmaste molnfri himmel- havet är spegelblankt. Själv har jag siktet ställt på Svaneke, "Danmarks smukkeste købstad" , som idag är fyllt till längden och tvären av turister och utflyktsfolk. De flesta av dem fastnar i tingel-tanglet vid torget där pengarna rullar ( Bornholm lever som bekant på turismen) och trängseln och stojet når oanade höjder. Min egen väg går uppåt mot den vackra röda kyrkan och längs smala gator och gränder med blommande stockrosor. Inne på kyrkogården, dödens åker, råder ett stilla lugn som står i bjärt kontrast till allt spektakel nere i byn. Rosorna doftar, en godmodig man är i full färd att klippa gräsmattor. Jag vandrar långsamt runt och läser alla de bekanta namnen på gravstenarna- Myhre, Jørgensen, Sonne, Bech och så också mina morföräldrars. Det sägs att de döda inte kan tala, men det stämmer inte. Luften är fylld av röster från andra tider.



Nere i bylarmet finner jag vägen till kulturcentret Svanekegaarden och lyckas äntligen inhandla boken om en av Bornholms (och även Danmarks) största fotografer, Valdemar Myhre.



Med hem tar jag också en diktsamling av Peter Poulsen "Cikaderne synger".

"De døde er ikke døde, de findes.
De dukker op mellem farvernes skygger og skyggernes farver,
de kalder po os i natlige skakter,
i drømmehvirvler. (s. 164)


2 kommentarer:

Thomas Nydahl sa...

Lustigt att du köpte just den boken, Poulsen och hans fru bor i Svaneke.

Ingrid sa...

Thomas: Jag förstod först i efterhand att Poulsen bor i Svaneke, men han är inte "barnfödd" där, tror jag. (Vilket inte gör honom till en sämre poet, så klart). Jag är mycket glad över att få stifta bekantskap med Poulsens poesi. Resor vidgar vyerna, även om de inte är så långväga. Jag tyckte så mycket om boktiteln också "Cikadorne synger".....