onsdag 19 juli 2017

De första salongerna


Benedetta Craveris tämligen omfattande bok om det franska salongsväsendets guldålder är inte något för hängmattan men desto mera för läsning i soffan med tillgång till uppslagsverk/läsplatta för att kunna tillgodogöra sig så mycket som möjligt av all lärdom som sidorna är packade med. Den som föredrar bladvändare i sommarvärmen bör läsa något helt annat.

Jag tar ett kapitel i taget och försöker placera mig i en helt annan tid. Craveri börjar sin historieberättning i det dynamiska 1600-talet och inleder med det som väl kan kallas "salongernas salong", den som startades av Catherine de Vivonne de Rambouillet omkring år 1618 i Paris. Här samlades de, många av den tidens storheter: Pierre Corneille, Madame de Sevigné, Vincent Voiture och många andra. "Det blå rummet" kom att bli mycket omtalat.


Madame de Rambouillet (1588-1665) "Arthénice "

I "Arthénices" salong konverserade man artigt och språkbruket odlades och "ondulerades". Man använde sig ofta av förskönande omskrivningar som till exempel "själens spegel" för ögonen. Ibland kunde det gå till verklig överdrift och Molière skrev sitt elaka och mycket komiska skådespel "De löjliga preciöserna" med inspiration från denna typ av salongsliv.


3 kommentarer:

♥ Hanneles bokparadis sa...

gillar långsamläsning på sommaren

Jenny B sa...

Tack för din intressanta redovisning! Åh, som jag älskar salongsföreteelsen! Tänk att vara gäst i en salong och få diskutera med kloka, vältaliga medgäster! Tänk att ha en egen salong dit samtidens intressanta människor kom och bidrog med sina tankar!
Dock är jag litet för introvert för att orka öppna mitt hem för gäster varje onsdag, även om idén tilltalar mig.

Ingrid sa...

Det känns som om vi skulle behöva salonger även i dessa tider, för just stillsamma utbyten av tankar. Det bullrar för mycket i vårt samhälle och distraktionerna är så många. "Gallant, spirited conversation".... något att längta till.