Idag är de handskrivna breven en sällsynthet och i stället kommunicerar man ofta via underliga förkortningar och fnuttiga små bilder. O tempora, o mores.
Jag gläds därför över att ha hittat en bok med en omfattande brevväxling mellan den franske poeten Guillaume Apollinaire och en kvinna, Madeleine Pagès, som kom att betyda mycket för honom. Apollinaire och Madeleine träffades av en slump och på ett tåg mellan Nice och Marseilles i början av januari år 1915. Hon var på väg hem till Oran i Algeriet där hon arbetade som lärare och han på väg ut i kriget efter en kortare permission. De kom att dela kupé och fann varandra genast, framför allt i diskussioner om poesi. Så utbytte de adresser och brevväxlingen började, först lite trevande men sedan allt mera intensivt. I augusti 1915 friade Apollinaire till Madeleine och fick ja. I december samma år träffades paret i Oran men så sårades Apollinaire svårt några månader senare och förhållandet gick långsamt i stå. Han dog i spanska sjukan år 1918.
Madeleine gifte sig aldrig; hon fortsatte att arbeta som lärare och dog i Antibes år 1965.
Jag ser mycket fram emot att läsa dessa brev som nu finns i engelsk översättning. (Seagull books har gett ut).
2 kommentarer:
ja, det blir svårt för forskningen i framtiden. brev? dagböcker? låter som en intressant bok
Mrs C: De handskrivna breven kommer på sikt att helt dö ut och dagböcker förs väl digitalt numera, till största delen. Det händer att jag längtar tillbaka till andra tider även om allt inte var bättre förr. Jag ser hur som helst fram emot att läsa den här brevväxlingen.
Skicka en kommentar