Ørkenen på Anholt. Fotot är lånat.
Jag skulle kunna skriva om hur det är att campa på Anholt när det blåser styv kuling - om hur det känns när tältet upphör att vara tält och i stället förvandlas till en blöt presenning - men mina äventyr på Anholt är av äldre datum och för övrigt var vistelsen där annars av det angenämare slaget.
Anholt ligger ganska precis mitt i Kattegatt ( tre timmar med båt från danska Grenå) och det sägs att det var placeringen av ett ölstop som gjorde att Anholt förblev danskt vid fredsförhandlingarna år 1658. Den dansk som satte sitt ölglas på kartan (och över Anholt) kanske sedan hyllades för sin slughet. Fast... jag tror att det hela är en skröna.
Nära 80% av ön består av stäpp/öken (ørken) där bara kryptall, en och lavar kan växa. Ørkenen med sitt säregna landskap är helt fridlyst sedan många år. På "Totten" strax invid den mäktiga fyren finns en av Nordeuropas största sälkolonier.
Napoleonkrigen (som Danmark tvingades in i) drabbade Anholt mycket hårt och amiral Nelsons mannar ockuperade ön mellan 1809 och 1815. Danskarna uppskattade inte närvaron och försökte köra bort engelsmännen med hjälp av en flotteskader. Det misslyckades totalt och åtskilliga danska sjömän miste livet - över 500 tillfångatogs. Nästa ockupation kom 1939 när tyskarna planterade sig i sanden.
Idag är det just den vita sanden som lockar turisterna, den och det kristallklara vattnet, lugnet och den goda maten man kan få på exempelvis hamnrestaurangen. Lyxhotell och spa får man dock klara sig utan.
Den danske författaren Vagn Lundbye (1933-2016) har skrivit tre böcker som har handlingen förlagd till Anholt. Den första delen (det är en trilogi) "Tillbaka till Anholt" , belönades med det danska kritikerpriset år 1978 - den svenska översättningen kom några år senare. Romanen handlar om en ung man på jakt efter sina rötter och de visar sig finnas just på Anholt. Flera av Lundbyes böcker har för övrigt översatts till svenska.
Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek
2 timmar sedan
2 kommentarer:
Det känner jag, "hur det känns när tältet upphör att vara tält ". En gång när vi var studenter hade vi det i södra Frankrike på medelhavet - vi kom, köpte några småsaker - och när vi kom tillbaka var tältet översvämmad. Tja - det var det. Vi var 4 och lilla bilen kom i översmämmningen också på väg hem - semester var lite kort :).
Jag visste inte att tyska Nazisterna ockuperade också Anholt. Man kan läsa om kampen mellan britiska och tyska krigsbåt på engelska wikipedia. Inte på tyska wikipedia^^.
Klemperer: Flytande tält är värre än nedblåst tält. Det är alltid förenat med vissa risker att campa. Jag tror inte att tyskarna avsatte några stora mängder soldater till Anholt. Det bor väldigt få människor där men ön var väl en bra utkikspunkt.
Skicka en kommentar