Christian IV (1577-1648) var en synnerligen flitig herre som hann med mycket i sitt liv ( 23 barn bland annat). Mellan åren 1639 och 1644 lät han uppföra slottet på bilden ovan, som kom att bli en gåva till sonen Valdemar. Valdemar var en orolig ande och dessutom inte särskilt ekonomiskt lagd, skulle det visa sig. Valdemars slott övergick till sjöhjälten Niels Juel 1678 och han och hans efterföljare i släkten Juel såg till att göra slottet till den magnifika pärla det är idag.
Författaren Ambrosius Stub (1705-1758) tillbringade flera år som "skriverkarl" på Valdemar slott.
Stub var skräddarsonen som for till Köpenhamn för att studera. Han tog god tid på sig och efter tio år utan examen ( Stub ägnade mer tid på krogen än på studiekammaren) tvingades han hem igen och såg till att gifta sig till både hus och viss förmögenhet- men- vad hjälpte det, snart var pengarna slut och han fick ge sig ut i landet för att söka arbete. Så kom Stub till Valdemars slott och han stannade i över tio år.
Ambrosius Stub var både kvicktänkt och humoristisk och han kunde sno ihop dikter på nolltid, men han författade också livsfilosofiska poem, psalmer och religiösa betraktelser ( de senare på äldre dagar). Stub är ingen bortglömd författare i Danmark och så sent som 2003 kom Vibeke Arndals biografiska roman "Ambrosius - eventyret" ut. Den följdes av "Ambrosius digteren" några år senare. (Båda är böcker som jag är mycket nyfiken på).
Här ett exempel på en liten humoristisk dikt från Ambrosius Stubs penna.
Grav-skrift over en Ælling med toe Hoveder
fød 1746 in Junio og forvares paa Apoteqvet udi Odense
Du lille Ande-Noer!
Hvi døde du saa snart?
Du burde bleven her
Til noget stort og rart.
5Dog dette var endda
Til deels for meget loved,
Da Lykken føyer dem,
Der fødes uden Hoved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar