Brandgula hästar

Maeve Kelly (f.1930) är en irländsk författarinna och förkämpe för kvinnors rättigheter. Hon är också sjuksköterska och arbetade under några år i England men TBC satte stopp för hennes karriär och hon återvände till County Clare, gifte sig och fick två barn. Maeve Kellys litterära debut kom på 1970-talet och först i form av noveller följt av romaner och faktaböcker.

Novellsamlingen "Orange Horses" är från 1991 och nu har  irländska Tramp Press gett ut den på nytt. Samlingen innehåller tjugo noveller och alla har de olika kvinnoöden i fokus. Irland var länge ett riktigt u-land vad gäller kvinnors rätt till egna och självständiga liv. Både det politiska och det mäktiga kyrkliga (katolska) etablissemanget förordade kvinnans roll som "hörande till hemmet" och för en gift kvinna var en oändlig mängd karriärvägar stängda. Preventivmedel förklarades olagliga liksom skilsmässa. Novellerna i "Orange Horses" speglar alla detta inskränkta samhälle. I den novell som fått ge namnet åt hela samlingen handlar det om Elsie Martin som blir så svårt misshandlad av sin man att hon mister sitt väntade barn (och hamnar på sjukhus med bruten käke).

"Elsie Martin's husband beat her unconscious because she called him twice for dinner while he was talking to his brother. To be fair, she did not simply call him; she blew the horn of the Hiace van to summon him."
Elsie accepterar inte sin lott och gör ständigt uppror på sitt eget sätt. Dottern Brigid går i hennes fotspår och det är Brigid som vågar utmana alla regler genom att ge sig iväg på en av de "brandgula" hästarna. Slutet på berättelsen lämnas till viss del öppet men tragiken lurar i kulisserna.

I "The vain woman" möter en trött och utsliten hemmafru (femton graviditeter och sex överlevande barn) kärleken i form av en nyinflyttad granne, konstnären Patrick.

"I could always draw, she shrugged. I went to art school for two years. Drawing was important then.
'Why did you give it up?'
'I met him'
'You didn't have to marry him'.
'He wouldn't leave me alone. I wasn't able for him. I was too quiet. I couldn't fight anyone in those days. Even in class I could never bear to be first so I just did as much work as would make me second or third. I could gauge it very accurately. I wanted to be ordinary. It's very lonely being different.'

Kärlekshistorien får ett abrupt slut och det blir givetvis inte lyckligt. Alla dessa noveller är starka - en del mer så än andra, kanske, men genom sidorna talar hela tiden Maeve Kelly med klar och tydlig röst.