fredag 21 februari 2014

Det sista kriget


Så var det tänkt. "The war to end all wars". Så blev det inte. Det är snart 100 år sedan det första världskriget bröt ut. Det finns ingen kvar som kan minnas de där ödesdigra dagarna i augusti år 1914. Min far var bara ett barn under krigsåren men han kom ihåg bristen på mat och så givetvis spanska sjukan som kom tätt i krigets spår. I Malmö odlade man potatis i parkerna och kaffe kunde man bara drömma om- farmor samlade ihop vetekorn som hon rostade och bryggde på. Sill blev stapelföda. Sverige slapp dock att gå in i den stora konflikten. Vi fick behålla vår generation av unga män.

I andra delar av Europa slaktades blomman av en ungdom på slagfält och i skyttegravar. Det finns mycket skrivet om den här tiden och jag har valt ut tre böcker som jag vill läsa.

Jean Echenoz har skrivit en kort roman (eller en lång novell) om fem män som går ut i kriget- och hur deras liv för alltid förändras.


Timothy Findleys bok handlar om en 19-årig kanadensare som upplever helvetet i skyttegravarna. "The Wars" har blivit en kanadensisk modern klassiker.


Helen Dumores "The Lie" tar läsaren med till Cornwall. Vi skriver år 1920 : Set on the Cornish coast two years after hostilities have ended, the novel is a first-person account given by Daniel, a shell-shocked survivor who has returned to his birthplace without a family, a home or the companionship of his closest boyhood friend, Frederick, who perished alongside him in a shell-hole on the western front. Hela recensionen av boken kan man läsa här (The Guardian).

4 kommentarer:

♥ Hannele sa...

mycket krig nu, de är gamla som minns

mimmimarie sa...

Jag borde engagera mig lite mera i detta trista jubileumsår, men än så länge har det varit så mycket annat som lockat mera.

Mrs Calloway sa...

jag tror mig ha läst Samtal med de döda av Helen Dunmore. Jag minns att jag gillade den

Ingrid sa...

Hannele: Det gäller att ta vara på alla minnen.

Mimmimarie: Det är onekligen ett tråkigt minnesår- men det är bra att komma ihåg- lära (om möjligt) av historien... fast vi människor brukar ha en faiblesse för att såga av den gren vi sitter på...

Mrs C: Jag känner också igen hennes namn men kan inte riktigt placera det.