torsdag 27 februari 2014

Tysk torsdag: Gertrud Kolmar

 Foto: Axel Mauruszat

Auch ich bin ein Weltteil.
Ich habe nie erreichte Berge, Buschland undurchdrungen,
Teichbucht, Stromdelta, salzeckende Küstenzungen,
Höhle, drin riesiges Kriechtier dunkelgrün funkt,
Binnenmeer, das mit apfelsingelber Qualle prunkt.

-----


Ich bin ein Kontinent, der eines Tages stumm im Meere versinkt.

Från dikten "Die Unerschlossene"

Gertrud Kolmar (1894-1943) (som egentligen hette Gertrud Käthe Chodziesner) växte upp i Berlin och debuterade tidigt med diktsamlingen "Gedichte" 1917. Sedan dröjde det hela 17 år till nästa bok "Preussens Wappen" (1934) och år 1938 kom "Die Frau und die Tiere". Sedan mörknade det alltmer i Tyskland.  En judisk författarinna som Gertrud Kolmar kunde inte längre få sin röst hörd.



Uhlenhorster Fährhaus (1890)

Havet älskade hon och hon skriver så här om Hamburg, en stad som hon hade vackra minnen från:

"Malerisch sehen, das habe ich erst in Hamburg gelernt----- Wenn der Abend einen malvenfarbenen Himmel über das Wasser zauberte, sah am jenseitigen Ufer das Uhlenhorster Fährhaus mit seinen ersten Lichtern aus wie ein verschwundenes Schloss."

I september år 1942 deporterades Gertruds far Ludwig Chodziesner till Theresienstadt och där dog han bara några månader senare. Den andra mars 1943 tvingades Getrud Kolmar själv upp på ett tåg som gick österut- till Auschwitz. Man antar att hon mördades genast, vid ankomsten.
Hennes dikter lever för evigt.



Det finns engelska översättningar av Gertrud Kolmars poesi och i Lyrikvännen 5/2011 kan man hitta svenska dito.

I min hand just nu har jag Gertrud Kolmar: Liebesgedichte. Insel Taschenbuch (2010). Där kan man hitta hela den vackra dikten "Die Unerschlossene".

4 kommentarer:

Bokmoster sa...

Vackra rader, och vilket grymt öde.

mimmimarie sa...

Vad fint att du berättar hennes historia för oss. Hon är helt okänd för mig sedan tidigare.

Ingrid sa...

Bokmoster: Det är en så vacker dikt- man nästan förstummas.

Mimmimarie: Jag hoppas att fler av Gertrud Kolmars dikter ska bli översatta till svenska.

Klemperer sa...

Vi hade, när jag var student, i Heidelbergs bibliotek Kolmars dikter. Hun var så okänd att boken och en brev-bok var gömd (?) i biblioteks-källaren... Jag frågade och var - efter 1 minut - ganska förtjust i hennes dikter.

Kösel-förlaget hade publicerad alla dikter 1960, och 1980 gav dtv en bra pocketbok ut.
Gertrud Kolmar var så okänd att min farmor som nästan dog tack till Nazisterna visste ingenting om henne. Farmor visste bara om Else Lasker-Schüler. Och kanske om Nelly Sachs, som överlevde i Sverige.
Det är kanske precis som du säger, Ingrid, "man nästan förstummas".

Finns också prosa, "Eine jüdische Mutter" och "Susanna", även teater-pjäser, men jag tror många skulle vilja hellra läsa hennes dikter. Jag läsde allting, I Heidelberg läsde jag dikter och brev och jag glömmde aldrig denna ögonblick - även hur vädret var, hur allting har varit den där dagen. Det är bara så om man börjar att älska dikter, tror jag? Gertrud Kolmar var så okänd, och det var så otroligt!

Jag tänkte Kolmar älskade bäst om vi läsde hennes dikter "från början", jag menar hur Gertrud Kolmar själv levde i hennes tid - inte alltid med tanken att Tyskland dödade henne. Jag tror då ger man Nazisterna för mycket makt över henne (om det inte låter för konstig). Det är självklart väldigt viktig, men då förändras dikter. Hun verkade ledsen i hennes böcker (prosa till exempel, "Eine jüdische Mutter", Susanna), ganska många dikter är så - men då var hun ledsen "before the Nazis"... Hun visste om antisemitism i Tyskland hela tiden, det är klart. Men ingen visste hur Tyskland skulle komma att bli, det är fortfarande otänkbar och ofattbar.... (och för det är det bra att läsa Saul Friedländer, "Förföljelsens år 1933-39 : Tredje riket och judarna, del 1" - på svenska! Kanske det är riktig så - Friedländers bok beskriver hur det har varit 1933, 1934, 1938.....då vet man lite mer om "hur det har varit för Gertrud Kolmar" när det var 1933, 1934...).

Hun var cousin av Walter Benjamin, han kännde några av hennes dikter.
Finns också en bok av Dieter Kühn, "Gertrud Kolmar", (Fischer förlaget). Jag vet inte mycket om det, men jag läsde det skulle bli precis som Gertrud Kolmar tänkte det vare bra: ingen "biografi", bara "försöka att läsa henne". Kühn verkar att inte "bestämma", han vill att vi bara älskar Gertrud Kolmar. Det låter bra! Tack till dig jag sökte igen och det är kanske en bra bok.

Gertrud Kolmar älskade sin familj mycket och älskade inte alls att "vara berömd" och att träffa "elbow-people" i litteraturen.

Jag trodde, när jag läsde dikter, att hun var blyg-och-stolt. En underbar kvinna. Hun stannade i Tyskland darför att hennes far var så gammal (och sjuk kanske). Nazisterna tvingade henne att arbeta som tvångs arbetare i en "rustnings fabrik", om jag minns rätt.

Jag tycker om "Weibliches Bildnis", hennes dikter (1980, dtv), nästan 800 sidor, hennes syster Hilde skrev ett kort epilog. Finns antikvariskt fortfarande. Och "Briefe". Jag läsde så mycket av henne, men tack till dig jag kommer att läsa igen nu.