Karavan

Foto: André Lage Freitas

Lagom till påsk kom årets första utgåva av tidskriften Karavan- som vanligt till brädden fylld av intressant och inspirerande läsmaterial. Jag fastnade speciellt för de artiklar som handlade om poesi från Brasilien. Ovan ett foto från staden Maceió som ligger på Brasiliens östkust.

 "The name "maceió" is of Indian origin, and designates the naturally spontaneous courses of water which flow out of the soil. Most maceiós flow to the sea, but some get trapped and form lakes ("lagoas", in Portuguese)." (Wikipedia).

År 1924 föddes här poeten Lêdo Ivo- och om honom skriver Henrik Nilsson. Henrik Nilsson mötte Lêdo Ivo bara några månader innan han gick bort- nära 90 år gammal.

Mitt hemland är den mjuka och klibbiga jorden där
 jag föddes
och vinden som blåser i Maceió.

(från dikten "Mitt hemland" i diktsamlingen Plenilúnio( Fullmåne) från 2004 Tolkning: Henrik Nilsson).

Här några rader från dikten Reqviem (och i Karavan kan man läsa ett långt utdrag)

Lyckliga de som levde mer än ett liv.
Lyckliga de som levde otaliga liv.
Lyckliga de som ger sig av när cirkusen packar ihop.

(Tolkning: Henrik Nilsson)

Jag har hittat några dikter av Ivo i engelsk översättning här en av dem:

The Onset of Summer

Thus summer begins: flies buzz

and stones glimmer

and the murmurs of the world are with us

like dunes and mirages.

And then at nightfall

day becomes that untouchable

naked breast, rival to the sun now gone.

And crickets sing. And trains pass.

Life, honeyless bee, buzzes at dawn.

And flies hover over bodies,

humidly fragrant with summer.

And in the fields, early morning fires crackle.

 

Tolkning: KCS Tolentino

 

Flera dikter av Lêdo Ivo kan man hitta här.

 

Tyvärr är det svårt att hitta översättningar av Ivos poesi men det kanske kommer. Det är i alla fall min innerliga förhoppning.

 

Ferreira Gullar

Den brasilianske poeten Ferreira Gullar

I tidskriften Lyrikvännens första nummer för 2012 är temat Brasilien. Här får jag möta många för mig okända poeter och det tackar jag för. Jag fastnade direkt för Mario Quintana och även Ferreira Gullars dikter grep tag ordentligt i mig.

Ferreira Gullar har blivit översatt till svenska tidigare (Bokförlaget Tranan). I Lyrikvännen återges flera av Gullars dikter och nog är de här raderna vackra (jag återger bara ett par)

När du ger dig av en dag
flicka vit som snö,
ta mig med.
-----------
Men om du inte kan
ta mig med för att du bär
på mycket i ditt sinne,
flicka vit som snö,

tag mig med i allt du glömt.

Lyrikvännen kommer ut med hela sex nummer per år. Varje utgåva är som en liten bok i sig.

The poet of simple things

Monument till Carlos Drummond de Andrade och Mário Quintana (foto: Ricardo André Frantz)

Så har han kallats den brasilianske poeten Mário Quintana (1906-1994). Årets första nummer av Lyrikvännen har Brasilien som tema- och här kan man försjunka i en skatt av poesi.

Två rader - bara två... en dikt av Mario Quintana fångade in mig...

"Händer som säger farväl är fåglar
som långsamt dör...."

(Tolkat av Marcia Sá Cavalcante Schuback och Magnus William-Olsson)

Här finns en sida med en del av Quintanas dikter i engelsk översättning.

"Poems are
birds that come
nobody knows from where
and touch down on the book
you are reading."

Selected poems - Manuel Bandeira

Tre böcker kom i min brevlåda idag- en av dem innehöll utvalda dikter av den brasilianske poeten Manuel Bandeira. Han är relativt (för att inte säga mycket) okänd i Sverige och efter att ha läst Adriana Lisboas roman "Colombines kyss" (som väver in dikter av Bandeira i alla kapitel) kände jag att jag var tvungen att veta mera.

Bandeira kom från en aristokratisk familj men han fick ett svårt liv- som ung drabbades han av den vita döden (TBC)- redan vid 18 års ålder hade han åkt i skytteltrafik mellan olika sjukhus och sanatorier. År 1913 (då var han 27 år gammal) fruktade läkarna för hans liv och nu skickades han till Schweiz, Clavadel. Här mötte han andra olycksbröder- Paul Éluard till exempel och hans hustru Gala Diakonova (jo, det var hon som blev Salvador Dalís musa så småningom).

Bandeira inspirerades av Baudelaire och Mallarmé -även Apollinaire. Han visades vägen till fri vers och en ny sorts lyrik. Första världskriget tvingade honom dock att återvända till Brasilien och hans första diktsamling kom ut där 1917.

Han tyckte själv att det var underligt att han överlevde sin TBC- så många poeter och författare hade fått sätta livet till i sjukdomen. Bandeira blev hela 82 år gammal och han fick uppleva många förändringar i det brasilianska samhället.

Absolute death

To die.
To die body and soul,
completely.

To die without leaving the sad remains of flesh,
the bloodless mask of wax
encircled flowers
that will rot away- lucky for them- in a day,
bathed in tears
the well up less from grief than the fear of death.

To die without leaving behind, peradventure, some lost soul....
On the road to heaven?
What heaven could live up to your dream of heaven?

To die without leaving a mark, a trace, a shadow,
the memory of a shadow
in anyone's heart, in anyone's head,
on anyone's skin.

To die so completely
that one day, reading your name on a paper,
they'll have to ask, "Who was that?..."

To die even more completely than that,
-without leaving a name.

(översättning: David Slavitt)

Manuel Bandeira

Jag har hittat en sida med hans poesi. (I väntan på den bok jag har beställt med "Selected poems").

"I want rather the poetry of madmen

The poetry of the drunkards

The difficult and poignant poetry of drunkards

The poetry of Shakespeare's fools -

I will not acknowledge any poetry that isn't freedom "

Här går det att fördjupa sig. (Jag är helt fast ....) några svenska översättningar finns i den här boken (men då får man låna eller köpa antikvariskt)

En dikt av Manuel Bandeira

My Last Poem

I would like my last poem thus
That it be gentle saying the simplest and least intended things
That it be ardent like a tearless sob
That it have the beauty of almost scentless flowers
The purity of the flame in which the most limpid diamonds are consumed
The passion of suicides who kill themselves without explanation.

Manuel Bandeira översättning: Elizabeth Bishop