måndag 22 februari 2010

Samskara- rit för en död man


På bilden den engelska utgåvan (och det är den jag har läst). (Den svenska utgåvan står förlaget Ordfront för).
-
I byn Durvasapura i södra Indien finns en "agrahara"- en gata (eller samling hus) där en skara brahminer bor. Flertalet av dessa brahminer är väldigt osympatiska- de är dekadenta och själviska- för dem gäller hela tillvaron att "gömma sig bakom regler". Bland dem finns två ytterligheter- Praneshacharya och Naranappa. Praneshacharya är rättrådigheten personifierad - han har guruliknande status han är dessutom gift med en svårt handikappad kvinna och lever i celibat.
-
Naranappa är Praneshacharyas motsats- han är gift med en prostituerad, han dricker alkohol (i mängder) , äter kött och dessutom drar han upp fisk ur brahminernas heliga "fisktank" som han tillagar och avnjuter. Naranappa gör också något ännu värre för en sann brahmin- han umgås flitigt med muslimer.
-
Så dör Naranappa hastigt i pest. Om han var till bekymmer och elände för de övriga brahminerna-när han levde är det inget emot vad han blir som död. Vem ska utföra dödsriten för Naranappa? Ingen vill ta på sig ansvaret och under tiden ligger liket och ruttnar.... Ingen brahmin i agraharan får äta innan Naranappas kropp blivit kremerad.
-
Pesten blir till en epidemi, Naranappas lik blir omhändertaget på ett mycket oväntat sätt, Praneshachyara ger sig ut på en vandring för att finna sin rätta väg... och kanske finner han den också. Några svar ger inte författaren men själva vägen för Praneshachyara är ett stort och centralt tema i boken.
-
Jag läste någonstans att Murthy inspirerats av Ingmar Bergmans "Det sjunde inseglet". Samskara är en djup och filosofisk berättelse. En bok som väcker frågor och tankar- just som en verkligt god bok ska göra.

Inga kommentarer: