Lyrans tematrio den här veckan handlar om sjukdom.
I min familjehistoria spelar tuberkulosen en stor roll- sorgligt nog. Min mor blev föräldralös när hon var bara sex år- på grund av just den sjukdomen. Man kan nog säga att tuberkulosen har "svävat som ett moln" över mitt liv.
1. Som mitt första val : Onkel Toms stuga av Harriet Beecher Stowe. Vem minns inte lilla Eva som långsamt tynar bort i lungsot.
" - Jag kan inte se att något fattas flickan, sa Marie. Hon springer ju omkring och leker som vanligt.
-Men hon hostar!
- Hostar! Tala inte med mig om hosta! Jag har hostat i hela mitt liv. När jag var Evas ålder trodde et att jag hade lungsot. Dadda satt uppe och vakade natt efter natt. Äsch, Evas hosta är väl ingenting.
-Men hon är klen och börjar bli andfådd.
-Ja, det har jag varit i åratal. Det är bara nervositet."
-
2. Harriet Löwenhjelm var en ung och mycket begåvad poet- hon blev bara lite över 30 år gammal- dödsorsak: TBC. I min poesihylla har jag en liten klenod- Harriet Löwenhjelms bönbok.
"Föreliggande lilla volym representerar ett urval- denna gång ur hela hennes produktion, från tidigaste ungdomsalster ända fram till de allra sista dikterna, sammanbundet endast av ordet "Bön"".
Jag tar följande strofer från "Bön om våren"
-
Men hjärtats fred kan en aldrig få
om en inte vill redligen sträva.
O gode Gud! Låt hasteligen gå
den tiden jag haver att leva.
-
3. Spanska sjukan var också ett gissel- om än inte permanent. "The Deadliest Plague in History". I boken "The Great Influenza" av John M Barry kan man läsa allt vad som är värt att veta om spanska sjukan. Båda mina föräldrar mindes spanska sjukan. Min far kom ihåg kistor som bars ut ur hyreshus på söder i Malmö (från en kista droppade det blod...) Min mor kom ihåg dödsannonserna i ELA (Elfborgs läns Allehanda) - sida upp och sida ner. Det var minnen som etsade sig fast.
JCB Prize
2 timmar sedan
2 kommentarer:
Ack, alla dessa tbc-skildringar. Jag kände mig riktigt inspirerad (fast det låter egentligen för hemskt att använda ett sånt ord) till att återkomma i ämnet efter mitt inlägg häromdagen. Det går ju att skriva om hur många böcker som helst. Om inte författaren har haft tbc, så är det (som du skildrar) i alla fall nån som hostar sig sönder och samman. Senast idag kom jag ihåg Skorpan i Bröderna Lejonhjärta, som ju helt uppenbart har tbc.
Löwenhjelms bönbok låter sannerligen som en liten klenod. "Låt hasteligen gå den tiden jag haver att leva" får en ju att tänka att det inte är så enkelt att vänta på döden; trots att man gärna vill leva är det lätt att få dödslängtan, för att slippa denna väntan. Stackars lilla Harriet (av någon anledning tycker jag alltid mer synd om henne än Edith S, jag vet inte varför).
Ja det finns gott om TBC-skildringar. Jag har lyckats hitta Stolpes bok "I dödens väntrum" nu också. Den ska jag läsa om snart. Idag inhandlade jag också Bröderna Lejonhjärta.... (jag har aldrig ägt den boken - men kände plötsligt att jag ville ha den.) Jag tror att jag förstår dina känslor för Harriet- Edith verkar på något sätt att vara av lite hårdare virke. Åtminstone utåt sett.
Skicka en kommentar