Suad Amiry har samlat e-mails och dagboksanteckningar under över 20 år- och det har blivit till en berättelse om det palestinska folkets levnadsvillkor. Jag kan bara säga med tre ord: Mycket nyttig läsning.
-
Det är otroligt svårt att ens föreställa sig hur det skulle kännas att leva i ett land som man känner är ens eget- men som styrs av främmande makt. Oro och rädsla är de dagliga ingredienserna- liksom oändlig väntan- på diverse "papper"- vid check-points, vid kassorna i mataffären- för att inte tala om väntan på att alla dessa utegångsförbud ska hävas.
-
Trots allt skriver Amiry med mycken humor - (otroligt vad humor kan göra mycket för att underlätta svåra situationer)- speciellt dråpligt tycker jag det är att läsa historien om hunden Nura och hennes (det är en hon) "Jerusalemspass" som hon får eftersom hon råkar vara född i just Jerusalem (och Suad Amiry är mycket avundsjuk på sin hund för detta speciella privilegium).
-
Här ett utdrag- detta tilldrar sig hos veterinären.
" Do you have a photograph?"
"My photography? Or Nura's?" I was hoping it would work.
"Nura's, "answered Dr. Tamar.
Neither Nura nor Dr Yamar realized how damn serious I was about replacing Nura's photograph with mine. I don't think either of them knew how difficult or impossible it is for Palestinians to acquire a Jerusalem ID, let alone a Jerusalem passport. I was thinking of my Jerusalemite friend Nazmi Jubeh, whose wife, Haifa, had spent sixteen years waiting for her Jerusalem ID:"
2 kommentarer:
Ja visst är detta en bok som öppnar våra ögon för hur det är i verkligheten i Palestina.
Jag tycker att boken är ett viktigt tidsdokument.
Skicka en kommentar