Förra årets torka stuvade om rejält i min gräsmatta och på ängarna i närheten har ogräset invaderat i enorma sjok. Och- inte vilket ogräs som helst utan de otäcka skräpporna som är så gott som omöjliga att få bukt med. Nu har jag grävt, klippt och svurit om vartannat, blivit attackerad av myror nerifrån och myggor uppifrån för att inte tala om alla tvestjärtar som trivs bland ogräsrötterna. En skräpperot är lång och vedartad och den eländiga plantan breder dessutom ut sig snabbt. Massor av frön har den också. I ett försök att bilda mig vad gäller ogräs har jag beställt den här lilla boken som jag tror är av stor nytta i sammanhanget.
Annars har mina associationer gått till John Wyndham och hans triffider. Om skräpporna genomgår triffidmetamorfos ligger jag illa till, det är då ett som är säkert. ”The Day of the Triffids” finns i min bokhylla och det kan nog vara läge för omläsning. Science fiction är jag normalt sett inte så bekväm med men John Wyndham gillar jag. Boken har filmatiserats och jag minns filmen som verkligt skrämmande. I dagsläget ska jag nog avstå från att se den igen....
3 kommentarer:
o ja, triffiderna! vi såg filmen för länge sedan men den gjorde ett outplånligt intryck.
jag kan fortfarande höra klapprandet att triffidernas käftar. SF är inte min tekopp heller.
Mrs C: En ovanligt läskig film, sannerligen. Jag minns också klapprandet....
den har jag missat, både ogräset och filmen
Skicka en kommentar