Så kanske man får lov att på ett enkelt vis sammanfatta Michel Ekmans bok ” Jag tänker på nötskrikor” ( med underrubriken ” anteckningar”. Dagboksblad från vardagen i Helsingfors är en annan beskrivning och jag har sträckläst och glömt bort både tid och rum för jag lät mig dras med på författarens många promenader och resor med allmänna kommunikationer. Ekman missar inte mycket i sin omgivning och där andra går förbi med slö blick minns han och skriver ner. Med spets och underfundig humor tar han del av verkligheten som också blandas med nedslag i litteraturens, filosofins och, naturligtvis, naturens värld. En helt underbar bok och dessutom i behändigt format - lätt att ta med sig på de egna resorna och strövtågen.
En anteckning från augusti 2015: ” Möte med en vän”
” Få saker är bättre för humöret än att på sin promenad stöta på en gammal vän och få föra ett långt och innerligt samtal om sjukdomar, åldrande, död, dagspolitikens vidrigheter och de fullkomligt hopplösa framtidsutsikterna inom respektive yrkesliv. Lätt om hjärtat återupptar man sin vandring.” (s.83).
Michel Ekman är en finlandssvensk litteraturkritiker och han skriver för Hufvudstadsbladet och Svenska Dagbladet. ”Jag tänker på nötskrikor” är utgiven på Schildts & Söderströms förlag (2019)
5 kommentarer:
trevligt tips
Hannele: En mycket läsvärd bok och det kommer att dröja innan jag släpper den helt.
Visst ser man mycket då man är ute och åker
Mona: Det gör man - även på de kortaste turer. :-)
Ja, Michel Ekmans bok är läsvärd:
https://www.opulens.se/litteratur/en-allt-annat-an-marginell-rost/
Ivo Holmqvist
Skicka en kommentar