Om träd och om trä handlar Gunnar Wetterbergs bok och här kan man läsa om precis allt som hör svensk skog och svenska marker till - från hedenhös till framtiden. Jag har fastnat i kapitlet om granen och boken som jag tycker är speciellt intressant. Gran och bok kom sent till vårt land och de har en hel del gemensamt, framför allt är de båda skuggtåliga och förtryckande. Granen har varit en fenomenal vandrare och från nordost (Sibirien) kom den hit för drygt 4000 år sedan med en sydgående rörelse på några hundra meter om året. Man får nästan skrämselhicka för granskog är både mörk och ogenomtränglig, lite i stil med ” intet gräs kan växa där Attilas häst har dragit fram”. Att köra på riksväg 23 från Hässleholm till Växjö ,exempelvis, är ingen höjdare vad gäller omväxlande natur. Gran, gran och åter gran. Carl August Ehrensvärd skaldade ” Beskåda detta otäcka land, och utvisa en enda prick som är vacker.”
Boken som står så vacker i sin skira grönska om våren blir sedan snabbt till ett ogenomträngligt täcke men veden är utmärkt att elda med och en gång var boken ett kungligt och privilegierat träd. På 1930-talet började man tillverka glasspinnar ( i Arkelstorp av alla platser) och bokträ är både hårt och utan bismak så det användes. Boken är sedan åren 1973 och 1994 ett skyddat träd och räknas till ädellöven. Den som avverkar ädellöv måste plantera nytt. En som ogillade boken var Harry Martinson som skrev: ”Marken var lövkvävd och död. Skogen växte på en jämnstruket slät och kylig mark, källarkall och boklövsbelagd, satt under diktatur. De glatta stammarna var kalla som kallsvettiga pannor.”
Wetterbergs bok är mycket lärorik och synnerligen allmänbildande vad gäller både samhälle och natur. Den får ligga kvar på läsbordet ett tag till.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar