Sol och värme igen för ett par dagar men sommaren är på väg bort trots den dallrande hettan. På läsbordet växer högarna, glömda bokskatter har hittats och bidrar till oredan i rummet - men- överflöd av böcker är en trevlig oreda och speciellt gläds jag över att återstifta bekantskapen med den danske konstnären Johan Thomas Lundbye och hans dagböcker. Den gudarna älskar dör ung och gudarna måtte verkligen ha älskat Lundbye för han blev inte ens trettio år gammal. Död av ett vådaskott innan han kunde delta i det krig han tänkte dra ut i år 1848.
År 1843 besökte Lundbye en konstutställning på Charlottenborg där han föll i trance inför Pierre Athanase Chauvins landskapsmålningar från Italien. ” Naar jeg ser Sligt er det som jeg aldrig havde havt Pensel i Haand, og jeg kun kan glaede mig ved at vaere bleven Maler forsaavidt, at jeg som saadan ret kan skjønne paa det Deilige i slige Arbeider.—- Kunsten er alvorlig og jeg troer det gaaer med Kunstneren som med en Kaktus, den maa ved Tørke og sandet, stenet Jord pines til at skyde sin deilige Blomst.”
.jpg/1603px-Lundbye%2C_J_Th_(self-portrait_1841%2C_Glyptoteket).jpg)
.JPG)
2 kommentarer:
vacker målning, jag tänkte sucka lite även i oktober, kan bli riktigt fint
Hannele: I oktober drar jag en lättnadens suck. Då vilar åter lugnet här nere i landets sydvästra hörn och klaffbron öppnas bara två gånger per dygn (vanligtvis).
Skicka en kommentar