"Litterära strövtåg genom Altmark, Prignitz och sydvästra Mecklenburg"- just nu ligger den boken (på originalspråket, tyska, på mitt läsbord). Den tyske författaren Axel Kahrs (f.1950) skriver och berättar och jag har fastnat i den lilla orten Neuhaus an der Elbe.
Det handlar om Herta Benn- maka till läkaren och författaren Gottfried Benn (han som i en biografi har kallats för mannen utan samvete). "Kein Denkmal für Herta Benn" är titeln på kapitlet och jag läser om en kvinna som fick ett mycket tragiskt slut. Vad som är än mera tragiskt är att hennes öde verkar vara bortglömt, om henne skrevs inte många rader- och något minnesmärke finns heller inte över henne i Neuhaus där hennes liv tog slut.
Gottfried Benn var änkling när han gifte sig med Herta och någon passionerad kärlek kände han tydligen inte för henne- "Jag är inte det minsta förälskad" skriver han - det är mera ett behov av ordning och reda i livet som styr hans beslut om äktenskap. "Hon kan laga mat, sy och skriva maskin, har smak". Vid den här tiden bodde Benn och Herta i Landsberg (han tillhörde den författarskara som gått i så kallad inre exil). I början av januari år 1945 började läget bli mycket allvarligt och Benn beslöt att flytta till Berlin. (Herta led av svårartad reumatism och var då tidvis rullstolsbunden). Benn förstod redan då att det var Elbe och inte Oder som skulle bli skiljelinje mellan öst och väst.
I Neuhaus an der Elbe hade han vänner och dit beslöt han så att skicka Herta. Tanken var att Benn själv skulle följa efter i mars samma år. I Neuhaus drog kriget allt närmare och den röda armén stod bara några kilometer bort (nu skriver vi april 1945).Herta var helt isolerad och det gick inte att hålla kontakt med maken under denna kaosartade tid. Inför hotet om att bli våldtagen och torterad valde Herta att ta sitt eget liv genom en överdos av morfin. Först tre veckor senare kom det bud till Gottfried Benn att hans hustru var död.
När Axel Kahrs gör resan till Neuhaus år 1990 hittar han inga spår och inget kors eller annat minnesmärke över Herta Benn. "Kein Denkmal für Herta Benn".
Die Fluten, die Flammen die Fragen -
und dann auf Asche sehn:
Leben ist Brückenschlagen
über Ströme, die vergehn
Ein breiter Graben aus Schweigen,
eine hohe Mauer aus Nacht
zieht um die Stuben, die Steigen
wo du gewohnt, gewacht.
(Från Epilog 1949 av Gottfried Benn).
Boken jag läser heter Dichter Reisen Literarische Streifzüge durch Altmark, Prignitz und Südwestliches Mecklenburg. Författare: Axel Kahrs (AJB Verlag)
4 kommentarer:
såna böcker gillar jag! Har du hört talas om Rubert Brooke...?
Jag kan bara addera att jag gillar sådana böcker också, väldigt.
Vi hade flera böcker omkring 1975-95 som behandlades bortglömda kvinnor, till exempel. (Vi hade också radio-stationer som spelade musik av klassiska tonsättarinnäre som Fanny Hensel-Mendelssohn, Louisa Adolpha Le Beau, Lili Boulanger och många mer; Fanny till exempel var oerhört begåvad, men far och Felix tillåtade inte att hun publicerade stora kompositioner.)
En lilla personlig berättelse. Jag hade en brevväxel med en tyska författarinna, för många år. Hun war feminist, men också postmodern - många "cool writers" var det och kanske är det fortfarande så i Tyskland och andra länder, också i TVn och radio om kulturen.
Postmodernister beundrade Gottfried Benn (och Nietzsche) oerhört. Nu är han en underbar poet, jag vill inte kritisera Benns språk, jag tyckte inte om att han var Nazi och om hans "kyla". Man fryser liksom, om man läser för mycket, och man blir ledsen, världen börjar att vara kallare ("herzkalt", jag vet ingen svenska ord för det). Jag hörde och lärde mig att brevvän-författarinna var inte i det minsta interesserad i berättelser liksom du skildrar här, om Herta Benn. Gottfried var ganska ironisk, hård och ibland hjärtlös (precis om det tyckte man om i den tyska "postmodern" litteraturen, och inte bara där).
Det är bisarr att vara feminist (som vi alle skulle vara) och "make a hype about Gottfried Benn" men bortglömma hur han tänkte om Herta Benn. "Coolness" var och kanske är viktigare för de, - men det märks i litteraturen "cool" författare skrev.
Jag har ingen radio utsändning om Herta Benn, men många från omkring 1980-95 om tonsättarinna som har glömts bort. Underbara - tyska tyvärr - utsändningar, också om kvinnor i medeltiden som var mystiker, som Margery Kempe, Teresa von Avila (hun är väl-känd), Margarete Ebner, Catarina von Siena eller Dorothea von Montau. Man var djupt interesserad, feminister i radion hade mycket fantasi - det var präktig. Mode förändrades - eller "style changed", så säger de - och nu har vi nästan ingen såna utsändningar. Om en kvinna har glömts bort, så måste hun ha varit "cool" - då passar det bra för tyska kultur-stationer idag. (Jag avskyr det, men darför har vi din blogg, Ingrid^^, som här i inläggen om Herta Benn).
Jag är glad att jag spelade in många, många underbara "essayer" eller utsändningar förre, det är en riktig, lilla lilla arkiv :)
Tack för det, jag kännde boken inte! Hälsningar från Elbe^^, Hamburg (om turister frågar mig om Alster eller Elbe så säger jag fortfarande "Neckarn är bredvid" eller så :) - så är det om man bor i Hamburg men fortfarande älskar Heidelberg, "hemland"^^).
Hannele:jag skrev lite om honom på min blogg för några år seda . Jag tycker mycket. om hans dikter.
Klemperer: Tack för de intressanta upplysningarna. Jag läste lite om Benn på nätet- säkerligen var han en oerhört komplicerad människa. Jag känner också att jag borde skaffa mig en av hans diktsamlingar - och ja, Elbe är en mäktig flod.... men Neckar har jag en alldeles speciell kärlek till....
Skicka en kommentar