Nascendo morimur moriendo vivimus (Vi föds för att dö, vi dör för att leva)- Tycho Brahes gravskrift).
Idag blev bokhandelsbesöket mycket lyckat och jag kom hem med Louise Hagbergs digra samling av svenska folkseder och svensk folktro i samband med död och begravning. Boken är på nära 700 sidor och det är en bok som man vill (och kanske måste) äga. Det är nära 80 år sedan "När döden gästar" kom ut för första gången och nu har Ersatz förlag gett ut på nytt och även mycket varsamt moderniserat språket.
I det gamla bondesamhället var döden ständigt närvarande och den var en naturlig om än skrämmande del av vardagen. Många är myterna och många är sederna kring den sista passagen. Min värmländska farmor, som var född år 1889 var en god berättare och hon försåg min barndom med många historier om sjukdom och död. Skrockfull var hon dessutom och (för att ta ett exempel) kråkfåglar tyckte hon inte om. Farmorsmor brukade enligt uppgift hötta åt skatorna och säga "du sitter där och väntar på mig du, du ska att få vänta länge" (och det fick skatan för farmorsmor blev 91 år gammal).
I Louise Hagbergs bok finns alla landsdelar representerade och kapitlen är många och boken inleds med "När döden nalkas" för att sluta med "Alla själars dag".
Hagberg var amanuens vid Nordiska museet 1909-1931 och ägnade sig i stor utsträckning åt att samla folkminnen i olika svenska bygder och behandlade även vetenskapligt ämnen som folklig tro och sed. (hämtat från Wikipedia).
"När döden gästar" är ingen bok man hastar igenom och jag tänker använda den som uppslagsbok- och försöka lära mig mer om ett numera kanske bortglömt Sverige.
I sväven lätta i dansens ringar,
I stojen yra i nöjets lag,
Och myrten blommar, och lyran klingar . . .
Men öfver tröskelen stiger jag:
Då stannar dansen,
Då sänkas ljuden,
Då vissnar kransen,
Då bleknar bruden,
Och sorg är änden, som skriften sagt,
Uppå all glädje och glans och makt.
Den är mäktig Johan Olof Wallins "Dödens ängel" (här är det den fjärde versen som är återgiven).
6 kommentarer:
gamla seder är intressant!
Då önskade man att biblioteket här hade mer böcker från Sverige, men de har för det mesta bara nya deckare.
Tyskspråkiga länder har en väldigt stor "Handwörterbuch des deutschen Aberglaubens", 10 volymer, 2 forskare från Schweiz skrev det 1927-1942. ("Lexikon av tyska vidskeplighet"). Om döden finns också hundratals och mer anekdoter. Till exempel trodde många att om en kvinna eller man dör så måste man väcka alla djur i huset - annars skulle också katt, hund eller fåglarna dö. Också blommorna - man måste flytta de till en annan plats, och mjöl eller allting man kan äta. Döden var en evig sömn, trodde människor antagligen.
Boken är bra, mer "lexikon" än bok, med tusentals sidor. Visserligen inte lika spännande som din bok. Man försökte att "stoppa i" allting, men att skriva hur det har varit i flera landsdelar - det skulle säkert har varit bättre.
Synd att inte mer människor här läsa svenska böckarna^^. Gamla seder är så oerhört intressant, verkligen.
På runeberg hittade jag det här om "när döden gästar", från en gammal tidskrift "Tiden" som gavs ut 1908-40 (jag känner som vanligt tidskriften inte men artikeln låter intressant.)
http://runeberg.org/tiden/1938/0266.html (+ 0267.html och 0268.html)
"Tiden" tyckte väldigt om boken, läser jag. "H.B." slutar med: „Skulle någon klaga över att detaljerna äro alltför många, så klagar han i fåvitsko; det är just genom den rika dokumenteringen som verket blivit så betvingande och mäktigt, så gripande. Det är en väsentlig bok. H.B."
Hannele: Jag tror att det är viktig kunskap.
Klemperer: Jag tror säkert att man kan hitta flera paralleller mellan olika länder- och en del av de tyska vidskepligheterna kanske känns igen här också- vem vet. Intressant i vilket fall som helst (men en diger lunta).
Tack för länken till Runebergsprojektet. Vilket underbart språk "klaga i fåvitsko" ...
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var ju många sysselsatta med att samla in folkminnen och äldre seder. Tyvärr blev mycket sedan liggande och publicerades aldrig. De senaste åren har dock en del publicerats. För några år sedan gavs t ex folklivsforskaren Olof Petter Petterssons bok "Nybyggares dagliga leverne " ut, och folklivsuppteckningarna som Nils Eriksson och Lisa Johansson gjort har under några år gets ut i volymen "Nybyggarliv i Vilhelmina" (nu del 5). I Lappland har Lilian och Yngve Ryd gett ut en serie böcker som alla bygger på ihopsamlat material via intervjuer (t ex Urfödan, Eld: flammor och glöd – samisk eldkonst)
Kurt: Det är bara att tacka och ta emot när man då äntligen ser till att ge ut dessa oskattbara minnen. Du ska ha stort tack för upplysningarna- jag kände inte till Olof Petter Petterssons bok och inte heller Lilian och Yngve Ryds arbeten.
Skicka en kommentar