Engelsk resa

Jag fortsätter att läsa J.B. Priestley och nu har jag plockat fram hans reseskildring från 1933 (utgiven 1934) "English Journey". Den här boken har kommit ut i många nya utgåvor och den verkar ständigt vara aktuell . Inte undra på, säger jag, efter att ha kommit halvvägs igenom denna mycket underhållande krönika över ett landskap och ett land som inte längre finns- men- man upptäcker snart att 1930-talets problem inte alls har försvunnit utan de är aktuella även idag. "Everything changes and everything stays the same". Ungefär så.

Priestley reser med buss, tåg och bil genom sitt hemland och han är en skarp iakttagare. Personer, platser och företeelser, allt noterar han och han skriver med oändligt mycket humor. (Ofta svart sådan).

I Coventry blir han serverad usel mat och han filosoferar över engelsk kokkonst. Det enda man kan få sig till livs som är "ätligt" är "steak". "We live in the empire of the steak. Centuries hence, Central Asian anthropologists will prove to one another that a bleeding steak had some religious significance in the life of this forgotten island people."

Bara några år senare såg Coventry ut så här. I november år 1940 bombarderades staden av tyska plan och Coventry blev så gott som helt raserat.

I Leicester kommer Priestley i kontakt med det han kallar för "hunting people"- och jakt har han inte mycket till övers för. People "who turn themselves into twelfth-century oafs"- så han skräder inte orden.

Här packas chokladprodukter i Cadburys fabriker (Bournville).

Priestley talar också om vikten av att ha en aktiv och fungerande lokal press och han blir mycket glad över att se hur väl  Cadburyfabrikens ägare (i Bournville) behandlar sina anställda. (Man anordnar bland annat kvällsaktiviteter av hög klass ).

Resan fortsätter- nu mot Bradford.