Jenny B med bloggen Kulturdelen skrev om Maxim Grigorievs novellsamling Städer, en bok som för övrigt tilldelades Borås Tidnings debutantpris (för år 2015). Jag frestades att läsa och så "sende" jag hem novellerna. Nu har jag konsumerat merparten av dem och jag är mycket imponerad över författarskapet.
Staden har alltid sin egen karaktär, sitt eget liv och sin egen historia- det finns något gåtfullt i städer och i de olika blandningar och nyanser som de uppvisar. När jag läste ringde flera dikter i mina öron- dikter som till exempel de här:
Il pleure dans mon coeur
Comme il pleut sur la ville.
Quelle est cette langueur
Qui pénêtre mon coeur ?
O bruit doux de la pluie
Par terre et sur les toits !
Pour un coeur qui s’ennuie,
O le chant de la pluie !
---
(Paul Verlaine)
Am grauen Strand, am grauen Meer
Und seitab liegt die Stadt;
Der Nebel drückt die Dächer schwer,
Und durch die Stille braust das Meer
Eintönig um die Stadt.
(Theodor Storm)
Jag älskar dimman, som släpar våt
över kajer och torg i natten,
och lyktornas ögon, röda av gråt,
och lukten från gatan och visslans låt
ifrån en spöklikt skymtande båt
ute på Mälarens vatten.
(Bo Bergman)
Grigoriev skriver om Porto, Leningrad, Madrid, Odessa, Berlin.... och det är berättelser om ensamheter och om tomhet och om livets flykt. Regn och vind är ständigt närvarande och städerna målas upp med olika gråtoner- jag tänker "gammalt, vackert svart-vitt foto". Trots gråtonerna finns ändå färgerna här men de ligger liksom under det svarta- gråa- vita.
Boken innehåller i allt ett dussin noveller och för mig talar nog "Panamahatten" starkast, men så handlar det också om Leningrad och det är en stad som jag kan känna igen i berättelsen. En sexårig flicka går med sin mor längs en kanal i staden - flickan bär en panamahatt för hon saknar hår. Det är kyligt och blött, det vilar en gråton över allt, och gatorna är öde. På bara några få sidor (sju totalt) lyckas författaren få fram den här stadens själ.
(När jag var bara 11 år vandrade också jag på Leningrads gator- och jag minns det gråa, det nötta och det färglösa som inte kunde uppvägas ens av Isakskatedralens gyllene kupol. )
Jag hoppas att få läsa mera av Maxim Grigoriev.
Slutligen: Tack Jenny för att du lockade mig att läsa de här fina novellerna!
.JPG)
3 kommentarer:
Så fint du berättar om boken! Jag är glad att jag lockade dig att läsa den, särskilt som du berikar tolkningen med dikterna som du associerade till. Så intressant att dina favoritnoveller var helt andra än mina! Det är bra att Grigorievs berättarröst är så rik och varierad att olika människor kan hitta olika sidor att uppskatta. Jag hoppas verkligen på att få läsa mer av honom.
Den som vill läsa mera av Maxim Grigoriev, kan ju om inte annat läsa någon av hans översättningar av b l a Olga Slavnikova
Jenny: Tack! Rik berättarröst- så är det! Jag kommer att läsa om de här novellerna för det finns så mycket att hitta i dem och Grigoriev har så originella och talande beskrivningar.
Kurt: Tack för tipset- Olga Slavnikova är ett oskrivet (oläst) blad för mig.
Skicka en kommentar