Jag är ett träd

Marcelius Martinaitis är en litauisk poet- tack vare den förnämliga institutionen fjärrlån har jag idag kunnat hämta en av hans diktsamlingar på biblioteket. Som vanligt är det de små förlagen som ger ut-när det gäller så kallad "smal litteratur" (och dit räknas väl poesi, tyvärr) och här är det Fripress som står för utgivningen.

I förordet till diktsamlingen ( skrivet av Juris Kronbergs) kan man läsa följande:

" I Martianitis poesi finns ett stort mått av mänsklig värme och medkänsla, en förundran och ett stillsamt trots. Han talar förtroligt om enkla ting, centrala ord kan vara t ex gräs, stenar, dörrar, broar." Så citeras några rader ur dikten "Jag är ett träd" och jag känner att jag måste återge.

Då jag är ett träd som en gång skall huggas ned-
Gör inte gärsgårdar av mig,
Hugg inte upp mig till ved.

Gör mig till en spång över ån,
Till en dörr eller en tröskel
Där människor hälsar på varandra.