En enbent antihjälte

Litauiskt landskap (lånat foto)

Kokotis är mannen som aldrig dör- han går genom århundradena och betraktar tillvaron med starkt ironisk blick. Kokotis är allerstädes närvarande, i krig och i fred- i historisk tid och i detta nu. Enbent vandrar han fram och trots att han blir hängd och dör- stannar han kvar i denna värld ändå.

"Medan Kokotis talade schemaitiska
på ryska, tyska, polska,
röt det smalspåriga tåget
argsint
med bred mun som en hjort.
Medan det brinnande slottet
gav oss ljus,
bäddade gamla fru Kokotis åt mig i kammaren."

(från dikten "Natthärbärge hos schemaiten Kokotis) Tolkning och översättning: Juris Kronbergs och Helge D. Rinholm

I balladliknande dikter frammanas Litauens historia upplevd av Kokotis- det är svart men det är också humoristiskt och bitskt. Liv och död-i en tillvarons evigt cirklande rörelse.

Här några mycket talande rader från dikten "Kokotis berättar om sin stuga"

- Ja, min stuga,
den har två ändar.
Genom det ena fönstret
ser jag
solen stiga,
genom det andra
ser jag redan
solen gå ned.
----

Min stuga,
den har två ändar,
i den ena
går jag ännu levande omkring,
i den andra
ligger jag
redan död.

(Tolkning: Juris Kronbergs och Helge D. Rinholm).

Kokotis ballader har getts ut av Fripress Bokförlag (1985) ISBN 91-7896-004-5

Jag är ett träd

Marcelius Martinaitis är en litauisk poet- tack vare den förnämliga institutionen fjärrlån har jag idag kunnat hämta en av hans diktsamlingar på biblioteket. Som vanligt är det de små förlagen som ger ut-när det gäller så kallad "smal litteratur" (och dit räknas väl poesi, tyvärr) och här är det Fripress som står för utgivningen.

I förordet till diktsamlingen ( skrivet av Juris Kronbergs) kan man läsa följande:

" I Martianitis poesi finns ett stort mått av mänsklig värme och medkänsla, en förundran och ett stillsamt trots. Han talar förtroligt om enkla ting, centrala ord kan vara t ex gräs, stenar, dörrar, broar." Så citeras några rader ur dikten "Jag är ett träd" och jag känner att jag måste återge.

Då jag är ett träd som en gång skall huggas ned-
Gör inte gärsgårdar av mig,
Hugg inte upp mig till ved.

Gör mig till en spång över ån,
Till en dörr eller en tröskel
Där människor hälsar på varandra.

Marcelius Martinaitis

Jag läser långsamt vidare i antologin "Bortom det låsta havet- poesi från ett litauiskt nittonhundratal". Jag har kommit till Marcelius Martinaitis - född 1936 i Paserbentis i Žemaitien - en av Litauens provinser. Martinaitis är en av de mera kända litauiska författarna och han har blivit översatt till flera språk. På svenska kan man läsa hans "Kokotis ballader"
(ISBN 91-7896-004-5
Bromma : Fripress, 1985 ).

Boken finns också att tillgå på engelska via t ex Amazon.uk.

Den här intressanta kartan hittade jag på Wikipedia- här får man en bild av de olika baltiska stammarna och precis i mitten under "Lithuanians" kan man se "samogitians" ( Samogitien är det latinska namnet för Žemaitien).

Landskapet är obeskrivligt vackert och jag vill själv gå rakt in i den här bilden (som är lånad). Vacker är också den här dikten av Martinaitis:

Igår och för alltid

Över den blommande pilen,

Över floderna och ängarnas färg,

Över träden, husen och språken...

Över vägen, där en sten ligger,

Över återkomsten hem

Igår och för alltid...

Igår och för alltid...

Över allt som hänt eller skall hända,

Över det som förmultnar löven på jorden-

Igår och för alltid

Över den blommande pilen...

(Översättning: Loreta Burnyte) Flera dikter av Martinaitis finns i "Bortom det låsta havet- Poesi från ett litauiskt nittonhudratal) Ariel skrifter 2. Tryck: Gondolin. 1999. Redaktion: Mikael Nydahl och Per-Johan Nilsson. ISBN: 91 88820 66 1

Poesi från ett litauiskt nittonhundratal

Äntligen har jag den här vackra lilla boken i min hand. Ett lån från Malmö stadsbibliotek. Här får man lära känna cirka tjugo samtida litauiska poeter (några av dem har skrivit från exilen). Ett långt och innehållsrikt förord får man på köpet och i slutet på boken också en beskrivning av poeterna och deras liv/öden.

Genast fastnar jag för Janina Degutyté (1928-1990) och hennes dikt "Bärnstenar"

(Lånat foto)

Himlavalvet öppnar sig som havet-

Ut seglar fullmånen som en bärnsten.

Natten ropar i fältens tystnad

Förvånad och yr av det vackra.

------

O människohjärta! Som havet och himmelen är du!

Så mycket klarhet finns i ditt djup!

Den mörka brusande vågen

Lyses upp av uppspolade bärnstenar.

Översättning och tolkning: Anna Harrison


Janina Degutytés liv var svårt. Hon var sjuklig och förlorade tidigt en stor del av sin familj. Modern var svårt alkoholiserad och Janina tvingades leva tillsammans med henne.

Jag kommer att få anledning att återkomma till den här fina diktantologin.

Henrikas Radauskas

Vy över Kaunas (1800-tal), Litauens näst största stad

Henrikas Radauskas (1910-1970) föddes i Krakow och dog i exil i USA (Washington DC). År 1921 återvände han med sin familj till Litauen- han fick sin utbildning vid universitetet i Kaunas och 1935 kom hans första diktsamling ut. Han var på väg mot en strålande karriär som författare men- så kom kriget. Radauskas flydde till Tyskland och sedan vidare till USA. Han arbetade bl a som översättare. Hans egna dikter har blivit översatta till flera språk och här är ett exempel på engelska.



A wind blows from the pyramids,
From kings and from castles,
From churches slender as spears,
From corpulent baroque flowers.

O, how pretty is History!

Heads of paint die in frames.
Letters pray on stones.
The smell of withering roses trembles.
The echo of war songs melts.

History smells like a mortuary!

A powerful man rules the country.
Black slaves turn grindstones.
Blood flows, poison and wine,
A sword rings, and money.

I tremble reading History.

And the old whore Clio,
Seller of used truth,
Fears neither poison nor swords
But only the light of the sun.

Översättning: Jonas Zdanys

Flera dikter av Radauskas (på engelska) hittar man HÄR.