Wien - kulturens huvudstad

Över ett kilo tung och med cirka 650 sidor har jag den nu i mina händer- nobelpristagaren (i medicin, tillägger jag) Eric Kandels bok om Wien mellan 1900 och fram till nu- en bok som handlar om att försöka förstå det undermedvetna i konst, sinne och hjärna. Kandel är själv född i Wien år 1929 men eftersom han är av judisk börd tvingades han fly undan nazisterna vid "Anschluss" år 1938. Han är numera bosatt i USA.

Det här är en bok som det inte går att skynda igenom- och vissa av kapitlen kommer säkert att vara en bra bit över mitt huvud- medicin och hjärnforskning är inte mitt gebiet precis..... Jag köpte boken för jag vet att den innehåller oändligt mycken information om kulturlivet i Wien vid förra sekelskiftet och dessutom finns här bilder på konstverk som numera har gått upp i rök (bokstavligen).

Kandel koncentrerar sig på tre konstnärer: Gustav Klimt, Egon Schiele och Oskar Kokoschka. Sigmund Freud och Arthur Schnitzler läggs till dessa tre (som kulturpersonligheter) - Freud för sina banbrytande psykologiska studier och Schnitzler för sin framåtsträvande litteratur.

"During the period of 1890 to 1918, the insights of these five men into the irrationality of everyday life helped Vienna to become the center of modernist thought and culture. We still live in that culture today."

Wien vaknade upp under senare delen av 1800-talet. År 1857 påbörjades konstruktionen av Ringstrasse- den stora boulevarden som kom att "cirkla in" staden. På båda sidor av den stora gatan uppfördes ståtliga offentliga byggnader. Några år senare fick den judiska befolkningen samma rättigheter som alla andra i det stora habsburgska riket. Fritt resande inom hela riket tilläts också från och med år 1870.

År 1900 hade Wien nära två miljoner invånare, många av dem hade lockats dit på grund av de nya liberala lagarna. Bland dess fanns flera blivande pionjärer- till exempel Carl Menger som grundade "The Vienna School of Economics", den store kompositören Gustav Mahler följd av Alban Berg och Anton Webern. Här fanns arkitekter som Otto Wagner och Adolf Loos.

"Indeed, Viennese life at the turn of the century provided opportunities in salons and coffeehouses for scientists, writers, and artists to come together in an atmosphere that was at once inspiring, optimistic, and politically engaged".

En plats där "de stora" möttes var i Zuckerkandls salong. Mera om detta i morgon.