Charlotte Mew

Charlotte Mew (1869-1928) är en bortglömd författarinna idag men en gång var hon mycket omtalad och hon hade beskyddare som Thomas Hardy och Virginia Woolf. Mest känd blev hon för sina dikter men hon har skrivit fina prosastycken också. Hennes liv kom att bli mycket hårt. Hon föddes som äldsta dotter i en familj med sammanlagt sju barn. Tre av dessa dog i späd ålder och två andra syskon drabbades av mentalsjukdom under ungdomen och tvingades tillbringa sina liv inlåsta på intitutioner. Kvar var bara Charlotte och en syster, Anne.

Systrarna kämpade mot fattigdomen och Charlotte lyckades få en del av sina stycken publicerade i diverse tidskrifter- men genombrottet lät vänta på sig till 1912 med dikten "The Farmer's Bride". När systern Anne insjuknade i cancer och dog några månader senare, år 1926, orkade Charlotte inte längre utan tog sitt liv. Hon blev 58 år gammal.

Här en av Charlottes mera kända dikter:


The Call

From our low seat beside the fire
Where we have dozed and dreamed and watched the glow
Or raked the ashes, stopping so
We scarcely saw the sun or rain
Above, or looked much higher
Than this same quiet red or burned-out fire.
Tonight we heard a call,
A rattle on the window pane,
A voice on the sharp air,
And felt a breath stirring our hair,
A flame within us: Something swift and tall
Swept in and out and that was all.
Was it a bright or a dark angel? Who can know?
It left no mark upon the snow,
But suddenly it snapped the chain
Unbarred, flung wide the door
Which will not shut again;
And so we cannot sit here any more.
We must arise and go:
The world is cold without
And dark and hedged about
With mystery and enmity and doubt,
But we must go
Though yet we do not know
Who called, or what marks we shall leave upon the snow.

Penelope Lively har skrivit en biografi om Charlotte Mew (Charlotte Mew: and Her Friends, 2002)