Flodhästen Hans

Just den här flodhästen heter nog inte Hans (men man kan aldrig veta).

På biblioteket hittade jag en så vacker och sorgsen bok (jag tycker om vemodet som anas genom berättelserna) Per Landins "Slottet som försvann - eller hur farmor kom till Öland." Mest handlar det här om de östra delarna av det gamla Tyska riket- de som efter 1945 togs över av andra stater (främst då Sovjetunionen).

Per Landin reser genom de här områdena och besöker bland annat Kaliningrad (det som en gång var den blomstrande staden Königsberg), Wroclaw (Breslau) och Sovetsk (Tilsit). Av det gamla Königsberg finns nästan ingenting kvar idag- det är utraderat. Det går inte att ta sig fram i staden med hjälp av äldre kartor, konstaterar Landin och letar förgäves efter gamla minnesmärken och "hållplatser".

Det är mycket svårt att inte beröras av den här boken. Königsberg var en av många städer som for hemskt illa under det andra världskriget. I augusti 1944 började helvetet för invånarna- då blev den större delen av innerstaden bombad sönder och samman av brittiska flygplan. "Brinnande människor kastade sig i vattnet. Många kunde inte räddas och blev kvar under isen över vintern."

Nära två tredjedelar av Königsbergs befolkning miste sina hem men man ville inte ge upp, man vägrade tro på den slutliga undergången. Den kom i början av år 1945- då inleddes den ryska offensiven och när de ryska soldaterna nått fram till Königsberg mindes många av dem hur tyskarna hade behandlat deras egna- nu skulle de ta sin hämnd på allt tyskt. Hemska scener utspelades och i parken lekte sedan småbarnen en ny lek, våldtäkt hette den. Svält, sjukdom, smuts och död. Så blev facit och när kriget var slut fanns bara cirka 100 000 människor kvar av de nära 400 000 som tidigare bott i staden.

Königsberg stoltserade med ett välfyllt zoo (och i Kaliningrad finns fortfarande en stor och fin zoologisk trädgård) på den här tiden. I april 1945 fanns bara ett enda djur kvar i parken- en flodhäst.

"Efter tyskarnas kapitulation bestämde sig en rysk soldat för att se efter om något av djuren hade överlevt. Längst bort fann han en uttröttad flodhäst med stora sår över hela kroppen. Saken nämndes i ett brev till den ryska militärförvaltningen och brevet fick till följd att soldaten anförtroddes vårdnaden av flodhästen som- visade det sig- lystrade till namnet "Hans".

"Hans" fick god omvårdnad - dieten bestod av mjöl och sockerbetor och på den klarade han sig och levde i elva år till. Flodhästen Hans blev sedan djurparkens symbol och man kan fortfarande se honom på djurparkens reklamskyltar.

"Slottet som försvann" är en bok som jag tar till mitt hjärta- jag läser  om Thomas Mann och hans Nidden, om poeten Agnes Miegel som valde fel sida under nazi-tiden och som sedan skrevs in i den så kallade "glömmeboken",  jag läser om Danzig och om Breslau- om Eichendorff  och om Tilsit- staden med den rika historien.

Spåren av det förflutna må vara svåra att upptäcka men de finns där, om man skrapar på ytan och det är just vad Per Landin har gjort.

Slottet som försvann av Per Landin  är utgiven på Brutus Östlings Bokförlag Symposium år 1999.

Strövtåg i Schweiz

Schaan/ Liechtenstein- lånat foto

Schweiz upphör inte att fascinera. Jag minns mitt första möte med landet- det var för ganska exakt 40 år sedan och alperna blommade.... turen gick också till Liechtenstein (som man körde in i helt obemärkt och plötsligt). Vi övernattade i Schaan. Jag minns att jag sa "Nu kan jag dö lycklig för jag har sett alperna blomma"... ack ja.... men vackert var det sannerligen- blåa gentianor och alprosor....

Jag läser i Per Landins bok "Tyska samtal" och nu har jag alltså kommit till landet med "Helvetia" på frimärkena. "Tyska samtal" kom ut 1988 och är således nära 25 år gammal- men här finns mycket som fortfarande är aktuellt och väcker stor nyfikenhet.

Schweiz har ingen nationallitteratur- det konstaterades väl även vid förra årets bokmässa. Det är ett "språkindelat" land och de fransktalande ( t ex) har Paris som huvudstad, skriver Landin. Schweiz är också trångboddhetens och federalismens land framför allt.

Två av de omnämnda författarna väcker mitt intresse lite extra mycket- Silvio Blatter och Franz Böni. Ingen av dem har blivit översatt till svenska. Silvio Blatter är mest känd för sin hembygdslitteratur och då främst en trilogi om Freiamt. (Freiamt ligger i mellersta Schweiz). Hela verket liknas vid en målning av Brueghel- med många personer och många händelser. "Bild läggs till bild och dag till dag". Det är helheten som är starkare här än detaljerna. Romanerna i trilogin är omfångsrika- var del en tegelsten i sig- men jag känner mig ändå väldigt lockad att läsa.... "vemodig grundton-- där dimman och flodens stilla flöde bestämmer rytmen och sinnesstämningen".

Franz Böni är samhällskritisk- och hans bok "Alle Züge fahren nach Salem" beskrivs som en blanding av Kafka och Thomas Bernhard i stil.

Jag har hittat en nätt liten bok av Böni (alldeles färsk är den också, tror jag). "Bisons im Winter". Under 100 sidor så det bör jag väl klara av.

Med Per Landin till Österrike

"Ett land med få bokläsare" är rubriken på kapitlet om Österrike. I artikeln nämns en antologi skriven av Jochen Jung- som jag tycker verkar ge intressanta om än kanske något deprimerande inblickar i litteraturens Österrike. Här några citat:

"Österrike, ja, ja - jag kan inte hålla mig för skratt när jag hör ordet. (Peter Rosei)

"Jag vill hävda Österrikes geografiska, politiska och litterära inexistens" (Helmut Eisendle).

Som om det inte räckte med Thomas Bernhards utgjutelser över hemlandet....

Österrike beskrivs som ett land som blev svårt sargat av två världskrig och därefter "placerat i ett slags ingenmansland" men det finns hopp, menar Jung. Trots det lever väldigt många av Österrikes författare utomlands.

Nu skrevs ju Landins artikel för väl över 20 år sedan och kanske har mycket ändrat sig sedan dess. Författare som nämns särskilt i boken är Peter Handke, Gerhard Roth och Franz Innerhofer.

(Både Handke och Roth har översatts till svenska). Ovan den prisbelönta romanen "Det stilla havet". Temat i boken är "flykten och sökandet efter en identitet i vardagen". En läkare har lämnat sin familj och sitt arbete och flyttat ensam till landet. I det stilla livet lyckas han finna sig själv så småningom. (Jag har inte läst själv men det vill jag gärna göra efter att ha inspirerats av Landins möte med författaren).

Per Landin: Tyska samtal- en resa genom fyra litteraturer. Utgiven 1988 . Symposion förlag. Läsningen fortsätter.

"Nykomling på mässan"

Bokmässan i Frankfurt am Main (fotot är lånat).

Jag läser Per Landins "Tyska samtal- en resa genom fyra litteraturer " från 1988. Det är en samling tidningsartiklar som fördelar sig på reseintryck och författarporträtt.

Här hittar jag "Nykomling på mässan" som handlar om Landins första möte med det gigantiska spektaklet "Bokmässan i Frankfurt am Main". Det här är världens största bokmässa. Jag föreställer mig att det är som att inträda i både paradis och helvete på en gång. I nästan en hel vecka håller man på, nära 300 000 besökare kommer hit varje år och man väljer också ut ett speciellt kulturområde för varje mässa. År 2012 är det Nya Zealand som är i fokus.

Per Landins besök (det han skriver om) ägde rum i oktober 1986 och han är överväldigad. "Den ovane följer med strömmen och märker ganska snart att det börjar flimra för ögonen. Man ser åt höger, åt vänster, på förbipasserande människor." Han noterar den stora mängden icke-litterära böcker och han "börjar känna sig som en programmerad hamster". Han bjuds på öl av författaren Max von der Grün vandrar vidare mot diverse förlagsstånd- får mat och dryck och konstaterar "den som kommer till Frankfurt har nämligen varken tid eller lust att läsa böcker- de riktiga bokläsarna lär släppas in sista dagen och kastar sig då över restexemplaren--".

Golo Mann (fotot lånat från Wikipedia)

En av de mera omtalade böckerna just det året var Golo Manns memoarbok "Erinnerungen und Gedanken" (Minnen och tankar). Golo Mann (1909-1994) var son till Thomas Mann och är väl mest känd i Sverige för sin bok om Tysklands historia (Tysklands historia under fem decennier: Weimarrepubliken, Tredje riket, de två republikerna ). Golo Mann fick ett intressant liv (om det var lyckligt kan jag inte säga)- och hans memoarbok borde vara mycket läsvärd. Tyvärr finns den inte översatt till svenska.

Jag fortsätter min läsning av Per Landins trevliga och lärorika berättelser.

Dietrich Eckharts onda öga av Per Landin- essäer

En mycket intressant bok. Fängslande. Lärorik. Sju gestalter ur Tysklands förflutna kommer till tals genom Per Landin. Sex av dem helt okända för mig. Flera av dem har blivit förpassade till "glömmeboken" på grund av det samröre de hade med Hitlers anhang under 20- och 30-talen. En av dem var Ernst von Salomon. Von Salomon medverkade i attentatet mot utrikesminister Walther Rahenau- för detta avtjänade han ett längre fängelsestraff. Von Salomon levde ända till 1972 och uppmärksammades år 1951 genom en bästsäljande bok: "Der Fragebogen" (Frågeformuläret).

-

"Boken var på över 800 sidor och innehållet bestod av författarens svar på det obligatoriska frågeformulär som de amerikanska ockupationsmyndigheterna hade utdelat till varje tysk medborgare. Salomon gick igenom de 131 frågorna punkt för punkt- inte därför att han var särskilt intresserad av denna omfattande kartläggning av det slagna tyska folkets inre liv. Men genom att ta ställning till varje fråga om sin egen bakgrund, sin uppfostran och utveckling, sin partitillhörighet och familj, ville han visa omvärlden att amerikanernas försök att demokratisera hans preussiska själ var dömt att misslyckas."

-

En obehaglig person var von Salomon- förvisso. Intressant är det att Ulrike Meinhof ofta besökte honom på 60-talet och inte nog med det- hon hyste stor beundran för honom också. "Les extrèmes se touchent".

-

Per Landins bok är intressant för att den försöker ge en bild av ett Tyskland som kan vara mycket svårt att förstå- Weimartidens Tyskland. Hur kunde de onda krafterna få växa och till sist segra? Jag har läst den här boken samtidigt med "En tysk mans historia" av Sebastian Haffner- även Haffner ger en mycket ingående bild av tiden efter första världskriget- och det maktvakuum som skapades- depressionen, revolterna, oron och så Hitlers smygande maktövertagande. Skrämmande läsning. Nyttig läsning. De onda kan bara växa i kraft om de goda tiger- tystnaden är farlig. Mycket farlig.