Det är alltid svårt med "hypade" böcker- man får höga förväntningar och ibland blir det för mycket- solen blir till pannkaka. Nu stannade dock solen på himlen- och strålar klart och högt. Detta är en alldeles otroligt hemsk, fruktansvärd och samtidigt spännande bok. Oksanen lyckas verkligen blanda sina berättelser så väl- och fram skjuts Estlands historia- så som den upplevts av alldeles för många. Visst- det är skönlitteratur- men ingen ska inbilla mig att detta inte har verklighetsbakgrund- någonstans- det känns alldeles för "närgånget" för att inte vara upplevt på riktigt. Vissa sidor kan jag faktiskt inte läsa- det blir för grymt och för fasansfullt.
-
Jag fascineras också mycket av beskrivningarna om hur naturen tas till vara- kunskapen om att överleva - örter och grönsaker- bär och frukt - hur ingenting får förfaras och man kan verkligen känna och se hur det ångar i Aliides kök.
-
Det är så skickligt hopfogat allt- jag är fylld av beundran inför Oksanens författarskap.
-
Så länkar jag till Snowflakes recension av boken för den är oslagbart bra! Jag instämmer i uppmaningen- läs, läs!
5 kommentarer:
Tack för länkning!
Ser att du stod på köplats 5 på bibblan redan 2010... folk måste ha läst väääldigt långsamt. :-)
Jamen, ditt inlägg var ju från 2010... nu känner jag mig dum. Jag trodde det var nytt när länken dök upp hos mig.
Snowflake: Så där gör jag ofta- och jag blev bara glad över att höra från dig! Dessutom skriver ju Oksanen otroligt bra.
Det är roligt att bli påmind om gamla inlägg ibland. :-)
Må gott!
Snowflake: Det har du så rätt i. Må väl, du också!
Skicka en kommentar