På "min tid" hette det så . Litteraturhistoria med poetik var ämnesbeteckningen - tjusigt som bara den. (Jag läste bara "ett betyg" så kan verkligen inte stoltsera med några djupare kunskaper men det var absolut en av de roligaste och mest givande kurser jag deltagit i- men jag hade också en väldigt bra lärare).
-
Nu har jag fastnat för boken om Ola Hansson och hans hustru Laura Marholm- sent 1800-tal och tidigt 1900-tal är epoken och jag följer med spänning deras litterära värld och får inblick i bland annat Georg Brandes "salong". (Att det sedan blev en brytning mellan Brandes och det som han kom att kalla "det litterära banditparet" är en senare historia. Jag har heller inte hunnit läsa så många sidor i boken som säkert tar sin tid att komma igenom- misstänker att det inte blir så lättforcerat men Ola Hansson är jag väldigt intresserad av så jag tänker bita ihop (om det nu behövs).
-
Boken finns i pocketutgåva (Norstedts).
4 kommentarer:
Denne såg interessant ut.
Den är en utmaning men Ola Hansson och hans liv med Laura vill jag gärna veta mera om- även om Witt-Brattström skriver mycket akademiskt.
Tänk så olika det kan vara.... just Ola Hansson kan jag bara inte förmå mig till att läsa efter att ha haft en föreläsare på litteraturvetenskapen (så hette det då) som disputerat (eller vad han nu hade gjort) på just Ola Hansson. Och jag hade mycket svårt för sagde föreläsare... det blri guilty by association. Kanske helt orättvist men det hjälps inte.
Snowflake- jag förstår precis hur du känner- det är väl som jag känner för "Jerusalem" av Selma Lagerlöf- den blev jag för evigt avskräckt från i sista ring. (En snudd på kriminellt dålig lärare kan jag tacka för det)- det är synd när man drabbas av sådana "läsmotviljor"- de sitter i ryggmärgen för evigt. En del föreläsare/lärare tjatar ihjäl sina favoriter i stället för att göra dem "läsvänliga".
Skicka en kommentar