Azar Nafisi har skrivit sina memoarer. "Things I've been silent about". Vi får följa hennes barndom och uppväxt i shahens Iran och också hennes senare liv utanför Irans gränser- i England och i USA. (Det är i USA Azar Nafisi är bosatt numera).
-
Den här boken är verkligt intressant eftersom den vidrör så mycket - Azars familjehistoria, hennes resor, hennes läsning och också framför allt- den beskriver Irans historia under en mycket turbulent tid.
-
Azar (eller som hon kallas för inom familjen) "Azi"- är redan tidigt en mycket viljestark flicka- och hennes mor (som är minst lika viljestark) och hon utkämpar konstanta strider- genom hela boken följer man denna mycket komplicerade mor-dotter-relation. Fadern- är politiker och under en tid borgmästare (men han faller i onåd hos shahen, arresteras och får tillbringa fyra år i fängelse).
-
Med stor värme skildrar Azar sin far- hans kärlek till den klassiska persiska litteraturen- och genom honom får Azar också sin första introduktion till de böcker som kommer att påverka henne mest. Fadern står för historieberättandet... inspirationen. "Shahnameh" är en klassisk bok som Azar nämner ofta.
-
Azars mor är en mycket stark och envis kvinna- en kvinna som aldrig kompromissar. Jag fascineras av henne- trots att hon givetvis måste ha varit mycket svår att ha att göra med.
-
Azar får studera utomlands och återvänder till Iran för att undervisa efter shahens fall- det blir inte som hon tänkt. Det blir omöjligt för henne att undervisa vid Tehrans universitet- hon blir "utkastad" i början av 80-talet. " At times I felt as if my whole life had become a series of variations on my parents' coffee sessions. Since almost all aspects of public life had been either restricted or banned, our private domains took on the functions of public forums."
-
Mycket sorgligt är det öde som vännen Ezatt går till mötes- Här ett utdrag ur hennes sista brev innan avrättningen: " My dear husband, hi, I had a short life and we had an ever shorter life together. I wish I could have lived longer with you. But it is no longer possible. I shake your hand with a salute to all whom I have loved, love, and shall love. Goodbye, Ezatt Tabiian.
-
Jag tycker så mycket om den här biografin- Azars tankar och utveckling känns så inspirerande och så mäktiga på en och samma gång. Detta är en bok som jag verkligen önskar många läsare.
-
Här några av de starkaste raderna (enligt min mening): " Why don't we pay more attention to those we love? Why don't we ask them more about every little detail, about their childhood, about how they feel, what they dream of, and if they are tired or don't want to talk, why don't we insist? Why don't we keep every photograph, take notes, why don't we ask others about what they know, those who were there before us, those who know things we don't?"
4 kommentarer:
Takk for tipset - dette såg ut til å vere ei bok som er verdt å lese.
Azar Nafisi är en mycket fascinerande kvinna!
Den här ska jag så klart läsa. Tyckte väldigt mycket om hennes Reading Lolita in Tehran, en underbar bok. Och man förstår att hon är en mycket tänkande och viljestark kvinna.
Men titta, nu kommer jag ihåg. (Ditt omslag ser annorlunda ut än mitt.)
Du fångar känslan i den här boken, Ingrid, och visst är det också intressant att följa Irans historia... För mig är det svårt att förstå att detta land som nu styrs av mullor har varit så annorlunda.
Skicka en kommentar