En walesisk "Angela's Ashes"

Jag börjar med en kanin (fotot är lånat från Wikipedia) för kaniner spelar en ganska stor roll i Trezza Azzopardis roman "The Hiding Place". Boken kom ut år 2000 och fick genast enormt med uppmärksamhet och den hamnade på Bookerprisets "korta lista"- en ovanlig prestation av en debuterande författare. (Jag tror att det var första gången ett debutverk kom med i slutstriden om detta pris).

Vy över Tiger Bay-området i Cardiff

Här är handlingen förlagd till Cardiff, närmare bestämt till stadsdelen Tiger Bay. Hit kommer den förhoppningsfulle immigranten Frank Gauci med fartyg från Malta en dag år 1947. Han hamnar ganska direkt i det maltesiska "gänget" och får arbete och bostad- han hittar också en fru (men hon kommer inte från Malta). Så kommer barnen (enbart döttrar till Franks stora besvikelse) i tät följd- sex flickor föds och försörjningsbördan är stor. Frank drabbas av speldjävulen och hemmet börjar att långsamt men säkert vittra sönder både rent materiellt och även psykiskt.

Hela den här sorgliga historien berättas av yngsta dottern, hon som fick heta Dolores (ett passande namn) och hon som drabbades hårt av en olycka som vanställde henne redan vid bara några veckors ålder. Franks samröre med den maltesiska maffian slutar inte lyckligt på något vis- en av döttrarna "säljs" för att familjen ska få ordning på sina finanser- en annan dotter gifts bort med en mycket äldre (men rik) man. Dessförinnan sätts dottern Fran i fosterhem för hon är allt för förtjust i att tända eld på både det ena och det andra- till slut går det riktigt illa och ett helt hus brinner upp. Till och med familjens kaniner drabbas av olyckor (och jag tvingades hoppa över just de sidorna). Modern, Mary, tappar fotfästet (inte undra på) och hamnar till slut på anstalt.

Det gäller att hålla koncentrationen uppe när man läser den här romanen för förattarinnan gör snabba växlingar mellan både ämnen och tid. Det är en väv som vävs med en mängd trådar och färgerna är mestadels svarta och grå. Det är ingen upplyftande läsning, det ska jag livligt erkänna. Detta till trots tycker jag om den här boken för väven är trots svärtan mångfacetterad och Azzopardi har ett skarpt, iakttagande öga. Detaljrikedomen ger spänning och gör att de 250 sidorna läses i nästan "ett nafs". Jo, hon hade säkert varit förtjänt av att vinna Booker-priset, hon också. (Vinnaren det året blev Margaret Atwood med "The Blind Assassin" så nog var konkurrensen mördande). ("Den blinde mördaren" i svensk översättning).

Hyllvärmare

Jag har haft storstädning och gallrat ut en hel del böcker som ska vidare till välgörande ändamål. En mindre hög behöll jag- och så är det dags att "beta av" en del hyllvärmare. Ibland får en bok vänta på rätt tillfälle att bli läst- och varför just Kiran Desais Bookerprisbelönade "The Inheritance of Loss" fått dröja kvar oläst i hyllorna  vet jag faktiskt inte. Den svenska översättningen blev "Bittert arv" och det har bloggats en hel del om just den här romanen. (Boken finns fortfarande att få tag på i pocketutgåva).

Husdjuret har varit på igelkottsjakt under natten - en jakt som inte blev så lyckad (och tack och lov för det). Efter det gick det inte att komma till ro och jag började läsa om Sai och hennes morfar där vid berget Kanchenjungas fot- efter 150 sidor är jag givetvis fast......

Den här hisnande vackra dikten av Jorge Luis Borges inleder romanen:

Boast of Quietness

Writings of light assault the darkness, more prodigious than meteors.
The tall unknowable city takes over the countryside.
Sure of my life and death, I observe the ambitious and would like to
understand them.
Their day is greedy as a lariat in the air.
Their night is a rest from the rage within steel, quick to attack.
They speak of humanity.
My humanity is in feeling we are all voices of that same poverty.
They speak of homeland.
My homeland is the rhythm of a guitar, a few portraits, an old sword,
the willow grove's visible prayer as evening falls.
Time is living me.
More silent than my shadow, I pass through the loftily covetous multitude.
They are indispensable, singular, worthy of tomorrow.
My name is someone and anyone.
I walk slowly, like one who comes from so far away he doesn't expect to arrive.