En walesisk "Angela's Ashes"

Jag börjar med en kanin (fotot är lånat från Wikipedia) för kaniner spelar en ganska stor roll i Trezza Azzopardis roman "The Hiding Place". Boken kom ut år 2000 och fick genast enormt med uppmärksamhet och den hamnade på Bookerprisets "korta lista"- en ovanlig prestation av en debuterande författare. (Jag tror att det var första gången ett debutverk kom med i slutstriden om detta pris).

Vy över Tiger Bay-området i Cardiff

Här är handlingen förlagd till Cardiff, närmare bestämt till stadsdelen Tiger Bay. Hit kommer den förhoppningsfulle immigranten Frank Gauci med fartyg från Malta en dag år 1947. Han hamnar ganska direkt i det maltesiska "gänget" och får arbete och bostad- han hittar också en fru (men hon kommer inte från Malta). Så kommer barnen (enbart döttrar till Franks stora besvikelse) i tät följd- sex flickor föds och försörjningsbördan är stor. Frank drabbas av speldjävulen och hemmet börjar att långsamt men säkert vittra sönder både rent materiellt och även psykiskt.

Hela den här sorgliga historien berättas av yngsta dottern, hon som fick heta Dolores (ett passande namn) och hon som drabbades hårt av en olycka som vanställde henne redan vid bara några veckors ålder. Franks samröre med den maltesiska maffian slutar inte lyckligt på något vis- en av döttrarna "säljs" för att familjen ska få ordning på sina finanser- en annan dotter gifts bort med en mycket äldre (men rik) man. Dessförinnan sätts dottern Fran i fosterhem för hon är allt för förtjust i att tända eld på både det ena och det andra- till slut går det riktigt illa och ett helt hus brinner upp. Till och med familjens kaniner drabbas av olyckor (och jag tvingades hoppa över just de sidorna). Modern, Mary, tappar fotfästet (inte undra på) och hamnar till slut på anstalt.

Det gäller att hålla koncentrationen uppe när man läser den här romanen för förattarinnan gör snabba växlingar mellan både ämnen och tid. Det är en väv som vävs med en mängd trådar och färgerna är mestadels svarta och grå. Det är ingen upplyftande läsning, det ska jag livligt erkänna. Detta till trots tycker jag om den här boken för väven är trots svärtan mångfacetterad och Azzopardi har ett skarpt, iakttagande öga. Detaljrikedomen ger spänning och gör att de 250 sidorna läses i nästan "ett nafs". Jo, hon hade säkert varit förtjänt av att vinna Booker-priset, hon också. (Vinnaren det året blev Margaret Atwood med "The Blind Assassin" så nog var konkurrensen mördande). ("Den blinde mördaren" i svensk översättning).

Stuffat Tal-Fenek och lite annat

(Fotot är lånat).

Malta är en vacker plats (jag har dock aldrig varit där) och ett populärt resmål. Ön har en mycket speciell historia och blev del av det "engelska väldet" år 1814.

Det nationella språket är maltesiska och jag citerar från Wikipedia " Maltese is originally a Semitic language descended from the now defunct Sicilian-Arabic (Siculo-Arabic) dialect (from southern Italy).^"

Malta och maltesarna har fått utstå mycket under årens lopp- här en vy från huvudstaden Valletta år 1942. Malta var belägrat under två års tid och axelmakterna utsatte ön för otaliga bombardemang (över 3000 bombraider).

Men vad är nu Stuffat Tal-Fenek för något? Jo, det ska jag tala om. Det är en av Maltas nationalrätter och det är en kaninstuvning. Här är ingredienserna: Stuvningen kan tydligen ätas med bland annat spaghetti.

1 rabbit, (approx 1.5kg, cut in small portions)

2 onions, chopped

4 garlic cloves, peeled

5 large tomatoes

2 tsp kunserva (tomato paste)

5 potatoes,peeled and quartered

3 carrots, peeled and chopped

200 g peas (fresh or canned)

6 bay leaves

Pinch mixed herbs

Freshly ground pepper & Salt to season

500ml red wine

1 tsp olive oil

Saviour Pirotta heter en av de mera kända maltesiska författarna och som synes skriver han barnböcker. Här en svensk översättning.

Anledningen till detta plötsliga intresse för Malta är att jag just nu läser en mycket bra bok av den Walesisk-maltesiska författarinnan Trezza Azzopardi. Den får jag nog anledning att återkomma till.