Vid världens ände

Friedrich och Rose Tischler

En av de sorgligaste och mest berörande essäerna i Stanislaw Lubienskis ” The Birds They Sang”har titeln ” At the end of the world” och det handlar om den tyske ornitologen Friedrich Tischler (1881-1945). Lubienski gick på jakt efter spåren av den en gång så kände fågelskådaren/författaren och det kom att bli en vindlande resa i både tid och rum. Tischler var nämligen bosatt i det tyska rikets östligaste delar- Ostpreussen och när den röda armén drog fram där i början av 1945 raserades en hel gammal värld och den världen har det inte gått att återställa. På ruinerna av det gamla har helt nya samhällen växt fram.
Gamla dokument och folkräkningar har skövlats, kastats, bränts upp - den röda armén slängde också ner en massa arkivalier i floden Lyna. Stalins hämnd var urskillningslös. Lusiny ( Losgehnen) hette byn där Tischler bodde och verkade, en liten plats i det gamla Ostpreussens nordöstra hörn och inte så långt från de Masuriska sjöarna. I Lusiny lyckas Lubienski hitta Tischlers hus ( i uselt skick) men i övrigt är det få spår kvar av det som en gång var. Däremot har Tischlers bok från 1941 ” Die Vögel der Provinz Ostpreussen” getts ut på nytt. När den ryska armén närmade sig Losgehnen beslöt Tischler och hans fru att avsluta sina liv. Det var den 29 januari 1945. Ett drastiskt beslut men när den röda armén väl nått fram såg den till att alla av mankön i Losgehnen blev avrättade. En liten minnessten har nu  placerats på platsen där Tischler en gång hade sitt hem.
” Silence. Only the swallows are twittering harmoniously over the surface of the water.”