År 1922 kom att bli ett besvärligt och kringflackande år för David Herbert Lawrence och hans hustru Frieda. Tre världsdelar hann de avverka och Lawrence led av brist på inspiration. Ingenstans verkade hann finna ro att skriva färdigt sina påbörjade böcker. Paret Lawrence for från Sicilien till Ceylon till Australien för att slutligen hamna i Taos i USA.
I juli 1922 utverkade dessutom ” The New York Society for the Suppression of Vice” att förläggaren
Thomas Seltzers lokaler genomsöktes i jakt på ” oanständiga böcker” - Lawrences ”Women in Love” beslagtogs direkt. Redan tidigare (1917) hade denna förening gett sig ut på härjartåg - då gällde det en klassiker, nämligen Théophile Gautiers ” Mademoiselle de Maupin” från mitten av 1800-talet. Den ansågs uppfylla kriterierna ” obscene, lewd, lascivious, filthy, indecent and disgusting”. Bokhandlaren som hade boken i sitt lager, Raymond Halsey, hamnade inför rätta men han blev tack och lov frikänd. Någon gräns på dumheterna fick det väl ändå vara. Räddad blev också Thomas Seltzer som lyckades bevisa att ”Women in Love” var en bok som inte skulle kunna ”åstadkomma skada.” När rättegången var avslutad såldes boken i stor mängd och Lawrence fick ett välkommet pengatillskott. Tyvärr fick Seltzer fortsätta att tampas med moralens väktare och han dog i förtid - en hårt prövad och utsliten man.
Lawrence skrev dessa rader mot slutet av sin levnad:
”Oh the stale old dogs who pretend to guard
the morals of the masses,
how smelly they make the great back-yard
wetting after everyone that passes.”
Om detta läser jag i Bill Goldsteins ” The World Broke in Two”.
1 kommentar:
han skrev fina böcker, största "felet" med Chatterley var väl att den kritiserade samhället, de rika som behandlade arbetare dåligt.
Skicka en kommentar