torsdag 29 december 2016

Mera irländskt


Jag stannar kvar på Irland och jag har precis läst ut Mary Costellos debutroman "Academy Street". Costello har också gett ut en mycket kritikerrosad novellsamling.

"Academy Street" är en sorglig bok, fylld av det jag kallar irländskt vemod. Det handlar om Tess som växer upp någonstans på Irland under 1940- och 1950-talen. Tess är ett känsligt barn som tidigt mister sin mor och den förlusten klarar hon aldrig riktigt av att komma över. Vi får följa Tess genom hela livet, ett liv som trots stora förändringar ändå blir märkligt instängt. Jag tycker att Mary Costello har lyckats mycket väl med skildringen av en ensam och inbunden kvinna, en kvinna som aldrig vågar leva och som därför alltid får stå utanför. Tess lever sitt liv på Academy Street och världen kommer aldrig riktigt nära henne.

"There was no Eden, there would be no Eden, no radiant streaming, no transformation. Just time, and tasks made lighter by the memory of love, and days like all others when she would put one foot in front of the other and walk on, obedient to fate."

Jag ser fram emot att läsa mera av Mary Costello för det här är bara början på ett författarskap.


4 kommentarer:

Anonym sa...

Det låter bra - Tess som invandrare i New York. Jag bryr mig inte om shortlists och longlists idag, litteraturen är mer än ranking och competition som alla kultur-sidor i tidningar pratar om. Men jag hittade en intressant kritik i "Guardian" som handlar verkligen om boken. En Sinéad Gleeson skrev där 2014: "Tess’s story appears more defiant than diffident. Autonomy is not a catch-all for contentment, but Costello reveals Tess to be far less inert than the reader initially takes her to be." (Artikeln har också en bild från New York omkring 1940 - "the third man" är på bio. Jag tycker om sådana fotografier.)
Costello föddes 1963, läsde jag just nu. Jag har många böcker här jag skulle vilja läsa, Jean Rhys igen är det just nu - men jag måste titta på Mary Costello senare. Tack!

Ingrid sa...

Klemperer: Irländska författare är jag speciellt intresserad av och jag tror att Mary Costello kommer att låta höra av sig igen. Hon är ju inte lastgammal. Jag har precis som du noterat att Jean Rhys böcker kommer ut i nya utgåvor.

Anonym sa...

Nu vet jag att "lastgammal" finns, min ordbok har det inte^^. Nej, Mary Costello kan skriver för 40 år! Jag är själv inte lastgammal men skriver och är nästan så 'lastgammal' :D. Jag tror faktiskt att det spelar ingen rol alls - det är ord och bokstaver, ideer och form som är viktig. Bara att "publishing houses" i vår tid alltid vill ha 17 år-unga författarinna. En kvinna som jobbar på en förlag i Frankfurt berättade det för mig. Jag frågade - varför? Och hon svarade: "darför att det är cool!". / Jag vill köpa boken av Mary Costello nu.

Jean Rhys - jag är lycklig att mina penguin-böcker är fortfarande här. Det är fortfarande inte bra att 500 förbrännades (sniff, I'm not bitter, sniff^^); och jag läser Rhys just nu. - "After leaving Mr.McKenzie" spelar i Paris, och jag längtar lite efter att se Paris igen. En snygg natt-tåg....oj oj.
Jag vill inte skicka web-länkar men Guardian-artikeln av Sinéad Gleeson om Costello är verkligen läsvärd för alla som inte läsde boken av Mary Costello hittills.

Ingrid sa...

Klemperer: Lite trist att höra om åldersdiskriminerande förlag men än mera sorgligt att höra om dina 500 förlorade böcker. Hoppas att du kunnat ersätta åtminstone en del av dem. Det tar tid att bygga upp ett bibliotek.