Det är titeln på Ilja Ehrenburgs memoarer (första delen av två). (Tidens förlag, 1962). Ilja Ehrenburg föddes under det stora svältåret 1891 i Kiev.
"1891- det är ett årtal som ryssarna länge kommer att minnas, och franska vinodlare med. I Ryssland härjade hungersnöden det året: tjugonio guvernement var drabbade av missväxt. Leo Tolstoj, Tjechov, Korolenko sökte bispringa de nödställda, satte igång penninginsamlingar, ordnande utspisning i hungrande byar; allt sådant var bara en droppe i havet, och år nittioett kom under långa tider att heta "svältens år". Samma år tjänade franska vinodlare massor med pengar: torkan dödar sädesfälten med höjer vindruvornas kvalitet."---
Ehrenburg var ett besvärligt (och bortskämt) barn- föräldrarna hade det gott ställt men sonen visade tidigt ett "svårt lynne". Jag läser och konstaterar att jag inte tycker att memoarförfattaren verkar överdrivet sympatisk och senare i livet blev han en sådan som klarade livhanken genom att vända kappan efter vinden (och lite till). Men- hans minnen är intressanta att ta del av och språket är ofta mycket målande.
Familjen flyttade från Kiev till Moskva och så här skriver Ehrenburg:
"Allting har förändrats, men kanske mest av allt Moskva. När jag tänker tillbaka på min barndoms gator, har jag en känsla av att ha sett dem på bio.----
Telefonen höll sitt intåg: den fanns bara i förmögna hem och på stora firmors kontor, det var komplicerat att ringa- man stod och vevade på ett handtag och måste sedan ringa av. Också elektriciteten kom, men jag fortsatte länge att leva i det svarta snöfallet från osande fotogenlampor. Kaklet glänste på holländska ugnar. Man eldade duktigt. Mellan dubbelfönstren, täckta av frostens abstrakta måleri, låg gråa lager av vadd; ibland placerades där små bägare med pappersrosor. Om somrarna surrade flugorna. De målade golven blänkte. Tystnaden stördes understundom av det gälla skallet av små hundar- spetsar och de numera utdöda mopsarna var på modet. På byråerna stod porslinskineser och nickade tills man blev yr i huvudet. I emaljerade muggar med tsarens vapen lyste gaffrerade rosor. Till teet serverades sylt, och därav fanns mångahanda slag: krusbär, ryska jordgubbar, nypon, paradisäpplen, svarta vinbär."
Ehrenburg kom att bli mycket aktiv inom bolsjevismen och för det tillfångatogs han och blev svårt misshandlad i fängelset. Han släpptes ut efter ett halvår och valde då att ta sig till Paris. Året var 1908 och en annan känd person som befann sig i Paris just då var Vladimir Uljanow (Lenin). Ehrenburg blev bjuden till Lenins lägenhet och i memoarerna kan man läsa om det mötet. Paris var en smältdegel under förra seklets första årtionden och här samlades en mängd kultur- (och politiska) personligheter. Ehrenburg träffade många av dem.
Andra delen av Ehrenburgs memoarer heter "Minnen" och där kan man läsa om hans liv i revolutionsårens Ryssland bland annat. Översättningen är gjord av Vladimir Semitjov.
2 kommentarer:
Tack för recensionen och de välvalda citaten! Det var mycket intressant att läsa. Jag önskar att jag hade tid att läsa den här boken, men tack vare dig har jag fått en liten inblick i stämningen då.
Tsck själv Jenny. Jag känner så väl igen det där med brist på tid när det gäller böcker... Ehrenburg skriver med flyt och hans beskrivningar av "den gamla tiden" är ofta mycket poetiska.
Skicka en kommentar