Lärksången

Nog ser hon ut att ha skinn på näsan, den här damen. Olive Fremstad (1871-1951) var en framstående sopran och hennes storhetstid var under förra seklets första 15 år- då sjöng hon på Metropolitan i New York och Wagnertolkningar var hennes specialitet.

Fremstad var nu inte hennes "riktiga namn" hon var född i Stockholm som Anna Olivia Rundquist, men hon kom till USA som ung och adopterades av ett norskt par. Redan tidigt visade hon upp stora musikaliska talanger- först på pianot där hon ansågs vara ett underbarn- och sedan även inom sången och det var alltså där hon kom att få sin hemvist till slut.

Det är inte undra på att Willa Cather intresserade sig för Olive Fremstad och att hon modellerade sin fiktiva karaktär "Thea Kronborg" på henne i romanen "The Song of the Lark" från 1915. Det finns en svensk översättning men den är gammal (från 1920) "Lärksången"- och tyvärr ser det ut som om det är svårt att få tag på den. Det är att beklaga för "Lärksången" är en bra bok och porträttet av Thea Kronborg är väl utmejslat och gör säkert originalet rättvisa. Naturligtvis är detta fiktion så författaren har använt sig av sin konstnärliga frihet men allt är synnerligen trovärdigt och bilden av en stark och mycket originell kvinna växer fram på sidorna.

"Nothing is far and nothing is near, if one desires. The world is little, people are little, human life is little. There is only one big thing- desire. And before it, when it is big, all is little. It brought Columbus across the sea in a little boat, und so weiter."

I boken går Theas resa från en liten håla i Colorado via Chicago till New York. Hela tiden en kamp- men med obändig vilja och styrka går Thea sin egen väg framåt. Willa Cather kan konsten att porträttera starka kvinnor och det är allt bra synd att hennes böcker inte ges ut på nytt här i Sverige. (Vill man läsa på engelska är det inte alls svårt att hitta billiga pocketutgåvor- de finns "en masse".