Den bitske recensenten

John Broderick (1924-1989) var journalist och författare- från Irland (född i Athlone) och han fick många artiklar publicerade i framför allt Irish Times. Jag skrev några rader om Broderick för ett tag sedan här. Nu har jag i min hand ett antal av hans "tidningsalster", samlade under titeln "Stimulus of Sin" och i redaktion av Madeline Kingston. Förordet har skrivits av Colm Tóibín. (The Liliput Press).

Broderick räds varken fan eller censuren- och det han anser vara dålig litteratur (eller inte litteratur över huvud taget) - det öser han sin galla över. Här finns det inga heliga kor och en sådan storhet som Yeats får sig en rejäl skrapa i recensionen med rubriken "The Rose and the King". Broderick har läst två böcker- Axel av August de Villiers de L'Isle-Adam och Sugar Ray av Sugar Ray Robinson. Två böcker kunde säkert inte vara mera diametralt motsatta- men Broderick lyckas få till det ändå.

Villiers de L'Isle-Adam (1838-1889) skrev i symbolistisk stil och Axel är ett lyriskt drama. Så här skriver Broderick om sin läsning:

"Axel might be likened to comsumption, once so prevalent, now almost conquered; while Sugar Ray is bang up-to-date and highly fashionable, like cancer and slipped discs. From the literary point of view, both are poisonous." Broderick fortsätter- och nu kommer han riktigt i gasen- " Set to music by Debussy, Axel might be acceptable, since no one expects an operatic libretto to make any kind of sense. On its own it reads like nothing on earth, and not even the valiant efforts of Marilyn Gaddis Rose, the new translator, can bring it to life.

W.B. Yeats was much impressed by this twaddle, and I am not in the least surprised. The old poseur spent his life fooling the mob with mystical roses, most of them artificial."

Så avslutar Broderick med några få meningar om Sugar Ray Robinsons biografi: --- I can only judge Sugar Ray Robinson's autobiography on its literary merits, which are non-existent. It is obviously ghostwritten, taped, and the result is a bookject. ---- Those who are interested in boxing will of course read it; they will need no recommendation from me; and they will get none. After which the bell rings for the end of this particular round."

(infört i The Irish Times den 12 september 1970).