Boken har också recenserats av Hermia
Leonora Miano kommer ursprungligen från Kamerun men i boken skriver hon om ett helt fiktivt land i Afrika. Det är en skrämmande bok- en mycket otäck bok. Jag var bra nära att lägga undan den- men fortsatte läsningen trots allt för vad Miano skriver känns oerhört viktigt.
Huvudpersonen i boken är Ayané- hon återvänder till sin hemby för att vara med sin mor som är döende. Ayané betraktas som en utböling, något av en häxa till och med- hon utgör en kontrast till de gamla sedvänjorna- de som många i hembyn inte vill på något sätt förändra.
När Ayanés mor har lämnat det jordiska händer något fruktansvärt- byn intas av milis- rebelltrupper. Dessa rebeller är fullständigt galna av hat - och det mest mardrömsaktiga scenario utspelar sig framför ögonen på byborna- tortyr, våld, ond bråd död. De värsta av övergrepp.
Leonora Mianos bok skapar många tankar- och i den ställs det gamla Afrika mot det nya Afrika- också- vem bär skulden till detta våld? Kolonisatörerna? Afrikanerna själva? Hur långt kan man gå/sjunka som människa för att rädda sitt eget liv? Finna det något hopp om en fredlig samexistens?
För att citera baksidan på boken" I sin bok undersöker Leonora Miano vad som får människor att acceptera det värsta och vad som utgör den afrikanska identiteten ida. "Nattens inre" är en skakande och suggestiv uppgörelse med Afrikas demoner, som samtidigt är våra egna.
2 kommentarer:
Visst är den otäck!
Jag har bläddrat i uppföljaren till den men helt enkelt inte vågat mig på den än.
Det var en av de otäckaste böcker jag läst och jag, precis som du, funderar på om jag ska våga mig på att läsa uppföljaren.
Skicka en kommentar