Till floden

Den 28 mars år 1941 gick Virginia Woolf sakta ner till floden Ouse med fickorna fyllda av stenar. Man fann hennes döda kropp några veckor senare. I Olivia Laings bok "To the River" svävar Virginias ande över så gott som varje sida.

Ouse.( Lånat foto.)

Olivia Laing hade just brutit upp från ett långt förhållande och hon var trött och deprimerad när hon beslöt sig för att göra en lång och ensam vandring längs the Ouse. Den flod det är fråga om är den som flyter genom "The Downs" i Sussex. (Ouse är ett vanligt namn på floder i England).

Älggräs

"We return to the banks of certain rivers" ,skrev en gång. Czeslaw Milosz. The Ouse är en relativt kort flod (42 miles) men den har mycket att förtälja. Olivia Laing går från källan vid Haywards Heath och ner till utloppet vid Newhaven. Under tiden berättar hon om sina iakttagelser och om flodens historia och så lyckas lugna ner en ilsken tjur genom att sjunga "Jerusalem" högt och ljudligt för den. Ängarna doftar av älggräs och fåglarna kvittrar.

Så här ser slagfältet vid Lewes ut idag (lånat foto).

År 1264 stod ett stort slag vid Lewes. Henry III- son till Johan utan land- mötte Simon de Montfort och när allt var över var ängarna fyllda av döda och lemlästade män. Kungen förlorade striden, hans son Edward (senare Edward Longshanks "hammer of the Scots") blev tillfångatagen och den engelska kungalängden kunde ha kommit att se annorlunda ut, men det blev inte så. Idag går tågen mellan Hastings och Newhaven över de dödas ben.

Kenneth Grahame som blev mest känd för boken "Det susar i säven".
 

Laing berättarvidare om Kenneth Grahame och Iris Murdoch som båda älskade vatten och floder. Ett helt kapitel ägnas åt huvudpersonen i boken, Virginia Woolf.

Olivia Laing har skrivit en både sorgsen och vacker bok om en mycket speciell vandring eller snarare pilgrimsfärd i ett historiefyllt landskap. Det är  natur och kultur i en väl avvägd blandning - och jag lägger berättelsen åt sidan med stor saknad.