Never No More

Maura Laverty (1907-1966) är nog mest känd för att ha skrivit manuset till den irländska såpoperan "Tolka Row" som visades på RTE mellan 1964 och 1968. (Den var något i stil med Coronation Street och blev omåttligt populär på sin tid).

Maura Laverty skrev också kokböcker (irländska recept) men jag har fastnat för hennes självbiografiska roman "Never No More" (1942) som är ett kärleksfyllt porträtt till minne av en godhjärtad och klok mormor.

Bog of Allen (lånat foto)

Bokens Delia växer upp i en stor familj (nio barn) i närheten av Bog of Allen i County Kildare. Så blir modern änka och tvingas flytta till Kilkenny för att klara försörjningen (hon är en duktig sömmerska och med sinne för affärer). Delia väljer att stanna hos sin mormor som med glädje tar hand om den brådmogna flickan. Berättelsen följer Delia under hennes första år som tonåring och det är en omvälvande tid för henne men mormodern är ett stort stöd och ett enastående gott föredöme.

Maura Laverty skriver så hjärtvärmande och vackert om Delia och hennes älskade mormor- och om livet i den lilla byn Ballyderrig i County Kildare. Allt utspelar sig under 1920-talet och det är svåra år på Irland- inbördeskriget härjar och mord och ond bråd död är sällan långt borta.

Ett extra plus i boken är alla härliga maträtter som serveras- här får den kulinariskt intresserade sitt lystmäte vad gäller äkta irländskt kök utan krusiduller. Nutty brown bread och soda bread- black and white pudding (hemlagat, så klart) och potatismos av extra dimensioner, bara för att ge några exempel.

Det vilar givetvis ett vemod över allt- för tiden går och förändringens vindar blåser.

"Ah! you've frightened her now. She's gone. Nothing in the room but shadows and loneliness. You've frightened yourself, too. Down the stairs with you, quickly, quickly- don't forget to lock the door- And now down the boreen. Cry, cry- there's no need for you to say anything at all. The bog-wind is saying it all for you:
Good-bye Ballyderrig. Good-bye, turf-banks and fields. Good-bye Granny Lynn and Miss Hope and Sarah and all of you. Good-bye, Gran."

Bokens två förord är värda att nämna särskilt- skrivna av Sean O'Faolain och Maeve Binchy.

Någon svensk översättning av "Never No More" har jag inte hittat.