Walpurgisnacht

Så här firar man tydligen Valborgsmässoafton i Heidelberg (fotot är lånat). Jag minns inget av detta firande från min tid där men däremot vet jag att det idag är nästan exakt 40 år sedan jag anlände med tåg till Heidelberg Hauptbahnhof och blev mött av en smilande irländare som inte hade trott att jag skulle våga lämna Sverige och ge mig ut på okända vägar i världen. (Men det var inte alls särskilt svårt att ta det steget- är man ung, nyfiken och förälskad gör man nästan vad som helst).
Året var alltså 1972 och det var oroliga tider. Baader- Meinhof-gänget härjade och Heidelberg drabbades också (i maj exploderade en bomb på Campbell barracks- en stor amerikansk militärkasern). Det hade lätt kunnat drabba oss eftersom vi brukade smita in för att äta lunch på de där kasernerna (det var billigt- och givetvis helt förbjudet- men in kom vi i alla fall).

Den här resan till Heidelberg blev början på ett flerårigt äventyr i Europa. Böcker hade jag faktiskt med mig- mest Thomas Hardy-romaner men också lite annat.( Somerset Maugham var en annan favorit. ) Man fick mycket bensin i tanken för tio mark och en öl kostade ingen förmögenhet precis.

Prost Walpurgisnacht, säger jag (om man nu kan säga så). Så återkommer jag till första maj.