Zwartezusterstraat eller On Black Sisters' Street av Chika Unigwe

Fyra kvinnor- fyra öden och alla är de djupt tragiska. Den nigerianska författarinnan Chika Unigwe har skrivit om en mörk sida av tillvaron. Handlingen skiftar mellan Lagos och Antwerpen och i fokus står Chisom - eller Sisi som hon kommer att kalla sig. Chisom är sina föräldrars stora hopp om en bättre framtid och hon kostas på en god utbildning bara för att hamna mitt i arbetslöshet. När man lever utan arbete och försörjning är det lätt att tro på sagor och Chisom låter sig luras. En hallick och profitör av sällad skådat slag dyker upp och så inbillas Chisom att det finns ett bra arbete som väntar på henne i Antwerpen.

Det där arbetet är något helt annat än hon anat och Chisom tvingas till prostitution- hon bor hos en "madame" tillsammans med tre andra unga kvinnor, Ama, Joyce och Efe.

Chika Unigwe manövrerar berättelsen mycket skickligt och vi får en djup insikt i de fyra kvinnornas tillvaro och går in i deras tankar och deras drömmar. När romanen börjar får vi reda på att Sisi har mördats och så börjar kvinnorna att komma närmare varandra, de talar om sina liv.

Det är obehaglig läsning men det är också läsning som känns viktig och nödvändig. Jag läser att Chika Unigwe (som är bosatt i Belgien) verkligen levde sig in i dessa kvinnors förhållanden-och den här boken känns mycket äkta. Ingen kan läsa utan att bli djupt berörd och skakad.

Bernadine Evaristo har recenserat i The Independent.

Chika Unigwe har fått ett par noveller översatta till svenska men såvitt jag kan se är det allt- hittills.

Americanah och en dikt av J P Clark

Ibadan,
running splash of rust
and gold-flung and scattered
among seven hills like
broken china in the sun.

John Pepper Clark- Bekederemo

Jag har läst Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie (romanen kommer i svensk översättning inom kort). Jag är övertygad om att Adichies nya roman kommer att få många läsare- och det är den sannerligen värd. Det handlar om ras, emigration, främlingskap och så outsläcklig kärlek. Tiderna är moderna och huvudpersonen, Ifemelu, är en ung, självständig och envis kvinna. Så småningom hamnar hon i det där lockande landet - USA- och efter bekymmer och eländen lyckas hon till slut nå "The American Dream". Hon skapar en blogg “Various Observations About American Blacks (Those Formerly Known as Negroes) by a Non-American Black” . Denna blogg blir en succé och så är Ifemelus lycka gjord. I Nigeria finns Ifemelus stora kärlek Obinze - deras vägar har skilts men på vindlande vägar "per aspera ad astra" kommer de att mötas igen.

"Americanah" är en skarp bok- vass och ettrig på många ställen. Det amerikanska samhället får också sin beskärda del av kritiken (men också beundran)- mest av allt riktas svärdet mot ras och rasism. När jag läser tänker jag att vi så gott som alla är rasister- även om vi inte begriper det själva utan tror att vi är helt "felfria".

Boken är ganska lång, 400 sidor, och ibland tänker jag att den kunde kortats ner något. (Själv tycker jag att kärlekshistorien med tiden blir "lidt laved" som man säger i Danmark.) Men- Adichie behärskar sannerligen berättarkonsten till fullo och till syvende och sist blir "Americanah" en mycket läsvärd och tänkvärd bok.

Jag blir också glad över att hitta dikten av John Pepper Clark (f 1935), en poet som jag inte hade hört talas om förut. Han är från Nigeria och har gett ut både dramatik och lyrik. ( Ibadan är Nigerias tredje stad och den ligger i den sydvästar delen av landet.) I "Americanah" nämner Adichie också tre afro-amerikanska författare: Ann Petry, Gayl Jones och Robert Hayden. Författare som jag blir mycket nyfiken på.

 En välskriven  och utförlig recension av Americanah kan man hitta i New Statesman.

Omskakande noveller av Sefi Atta

Sefi Atta är från Nigeria och hennes roman "Allt gott ska komma dig till del" har nyligen kommit ut på bokförlaget Tranan. Jag är mitt uppe i läsningen av en alldeles rykande färsk samling noveller "News from Home". Det är kvinnorna som står i centrum i de noveller jag hittills läst- plågade och förtryckta kvinnor - och Sefi Atta lånar sin röst åt dem. Det är tung läsning- de liv dessa kvinnor har är så fruktansvärda- så vedervärdiga. Jag som vanligtvis inte är någon stor novell-läsare är fulltständigt absorberad av läsningen. Åskan kunde slå ner... jag hade inte märkt det.... och forsättning följer. Jag tror att jag stannar i Sefi Attas värld ett tag till.

-
Omslaget hör till ett av de vackraste och vemodigaste jag har sett.

Nyfiken på.... Sefi Atta

Sefi Atta kommer från Nigeria men hon är numera bosatt i USA (Mississippi)." Allt gott ska komma dig till del" kom ut år 2005 och för den boken fick Sefi Atta Wole Soyinkapriset.

-

I min hand har jag novellsamlingen "News from Home"- från 2010. Jag är egentligen inte någon stor novell-älskare men tänkte att de här berättelserna kunde vara en bra sätt att lära "känna" författarinnan på. Det är bra nattlektyr också- en novell tar inte så lång tid att läsa- och varje novell är en värld i sig.... (jag har bara precis påbörjat läsningen).

Efuru av Flora Nwapa

Flora Nwapa (1931-1993) kallas för den moderna afrikanska litteraturens moder. Hon var lärare - från Nigeria. När inbördeskriget bröt ut år 1967 tvingades Flora Nwapa lämna Lagos och det dröjde ett antal år innan hon kunde återvända till sitt hemland igen. Under åren 1970-71 var hon "Minister for Health & Social Welfare for the East Central State."

-

"Efuru" är hennes debutroman och hon skickade först manuskriptet till författarkollegan Chinua Achebe. Han blev så förtjust i berättelsen att han skickade den vidare i sin tur till Heinemans förlag- som publicerade (1966).

-

Efuru är en stark, vacker och klok kvinna som kämpar för att överleva i en svår värld. Hon växer upp moderlös och möter den ena utmaningen efter den andra. Två äktenskap misslyckas och Efuru förlorar ett litet barn också. Trots allt detta förblir hon självständig och modig. Berättelsen skildrar också livet i en liten by i Nigeria- i en tid då gammalt och nytt ställs mot vartannat. En stor roll i boken spelar också sjö/flodgudinnan - Uhamiri.

-

"A fairly elderly woman got up from her corner and went to Efuru. Efuru I am going. Nobody owns this world. Death does not know how to kill. Death visits everybody, the rich, the poor, the blind and the lame. When it visits us, it seems as if our own grief and loss are more than our neighbours."--- "Have a heart, my daughter. You are still young. It is still morning for you. So have heart. We cannot explain the mysteries of life, because we are mere human beings. Only God knows. I am going"

-

"The white slave dealers gave the people the cannons in exchange for slaves. The white slave dealers were the Portuguese, the Dutch, the English or the French. The people regarded them as white men, their nationality did not make any difference, they were all the same. The white slave dealers gave them the cannons, the guns and the hot drinks. The hot drinks did what the Indian hemp is doing in politics today. The only difference is tht the hot drinks were legal and the Indian hemp illegal, but both performed the same function."