Tack vare Project Runeberg

 

kan man läsa flera noveller från samlingen "Fiskare" alldeles gratis på nätet. Jag lyckades hitta mitt exemplar lite lagom undangömt på bibliotekets numera öppna magasin. Boken är sliten och trasig- den här han man lånat ut många gånger- och med tryckår 1927 har den uppnått en mycket aktningsvärd ålder (originalupplagan är dock från 1907).

 

Jag har blivit mycket förtjust i Ludvig Nordströms sätt att berätta- han påminner mig om Strindberg, Piraten och Hjalmar Bergman- i en salig blandning, fast naturligtvis är han mest sig själv. Nordström lärde sig känna väl till Ångermanlandsfiskarnas hårda villkor för han arbetade med och bland dem under en tid. Det han skriver känns så äkta och han lyckas fånga de här människornas själ och hjärta. Det skulle vara mycket trevligt att få se en ny utgåva av de här fina novellerna....

 

I band 16 av Levande svensk litteratur får Nordström hela femtio sidor- och han beskrivs som en "spontan, genuin epiker". Det skriver jag under på.

 

I en annan novell (från en annan samling) med titeln "Femte söndagen" beskrivs bland annat "magmätningen i Prästhamn."

 

"I en lång rad stodo de, alldeles nakna, längs sandstranden: Stenbit- Smerling- Nordhammare- Wallanger- Saltgren- Unaeus- Kullstadius- Envaldius - Pihl. De synade, vem som hade den största magen, och som Pihl ännu inte fullgjort sin värnplikt och alltså inte hade rätt att äga mage, var han den som skulle döma.----- Och detta äro de män som bilda staten! Detta! tänkte Benjamin Zellberg med den ungdomliga idealitetens gränslösa förakt för verklighet och ringa förståelse av de mänskliga formerna. Det var emellertid åtta stora, skinande oklanderliga magar. Det var sådana magar , som alltmer försvinna, sen de ärelösa kommit till makten. De gömmas nu i den barmhärtiga mullen eller släpas skamset på bakgator, där de röda näsorna, de rinnande ögonen och de dinglande benen ännu finnas kvar och minnet av förgångna, gladare dagar alltjämt föresvävar några lallande gubbars syn! Men på den tid, som här skildras, skeno och välvde de sig ännu öppet i solen."

Det kan väl vara dags

Ludvig Nordström är kanske inte helt bortglömd men nästan på. När jag nu har lagt undan "Attentat i Paris" av Marika Stiernstedt faller min blick på "Tomas Lack" som jag har i en utgåva från 1956 (annars är romanen i fråga från 1912). (Ludvig Nordström och Marika Stiernstedt var gifta med varandra under ganska många år).

Ludvig Nordström (1882-1942) är annars mest känd för radioserien om "Lort-Sverige" som gick år 1938 (och som sedan också gavs ut i bokform).I Skåne väckte "Lubbe" mycket ont blod eftersom han gick extra hårt åt förhållandena i den här provinsen ("Skit-Skåne"- minns jag att jag hörde talas om....).

Ovan en av de böcker om Nordström som man kan hitta via nät-bokhandeln. Annars finns det ett aktivt Ludvig Nordström-sällskap som jag länkar till HÄR.