Gränstrakter bär ofta på dramatisk historia och Karelen utgör definitivt inget undantag. Jag har läst Per-Arne Bodins essä ”Karelska näset som mötesplats för nordiskt och ryskt” i ” Kyssen i Ryssland”. År 1870 stod järnvägslinjen mellan Sankt Petersburg och Helsingfors klar och därmed öppnades också möjligheten för många fler att utforska nya världar. Karelska näset blev ett mycket populärt rekreationsområde för Petersburgarna och man kan nog tala om en veritabel invasion. Det var på gott och ont. Ilja Repin var en av dem som fattade kärlek till det Karelska näset och han bodde under många år i Kuokkala - hans hem blev ett kulturnav där många författare och konstnärer träffades.
” Hur jag uppskattar vårt upplysta hörn av den finska svala stranden, där man kan få tag på allt från Europa. Låt mig för Guds skull få det sagt innan vårt dumma kreatur, den skytiske barbaren, gubbstrutten kommer och tar det.” ( gubbstrutten och barbaren var tsar Nikolaus II och orden är Ilja Repins).
Itsos målning talar sitt tydliga språk. Den ryska ”invasionen” av det Karelska näset upplevdes av många som mycket hotande. Inte heller Edith Södergran uppskattade det stora ryska inslaget i närmiljön och hon skaldade—- ” Likt mullvaden som under jorden gräfver
Det komma dumma människor att bo,
För hvilka både måne, sol och stjärnor
Förgäfves lysa uppå himlens fäste.”
Bodin avslutar sin essä med att skriva om hur åren mellan 1890 och 1917 kom att bli en politisk brytningspunkt mellan öst och väst- många kulturer fanns och existerade sida vid sida men ofta utan att komma i kontakt med varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar