Konsten att njuta av livet

Lin Yutang. Foto: Carl van Vechten (1939).

Jag har tagit fram boken från den undangömda platsen i hyllan tidigare - åtskilliga gånger. Inköpt 1941 och med min mors prydliga namnteckning på försättsbladet. Titeln ” Konsten att njuta av livet” har underligt nog haft en viss avskräckande verkan på mig. Den här gången tog jag mig mera tid och jag har beslutat mig för att läsa denna bästsäljare från tidigt 1940-tal. ( Nog kunde man behöva något upplyftande då). Lin Yutangs bok har kommit ut i nya upplagor och den finns säkert att låna på många bibliotek ( dock icke på ”mitt”).

Lin Yutang (1895-1976) föddes och växte upp i Kina men han lämnade hemlandet under det turbulenta 1930-talet och kom att tillbringa många år i USA.

Att försöka jämka samman västerländskt tankesätt med österländskt torde vara en näst intill omöjlig uppgift men jag har en känsla av att Lin Yutang är en god bit på väg.
”— den kinesiska kulturens högsta ideal har alltid varit en människa som känner sig upphöjd (takuan) över världen, därför att hon genomskådar världens gyckelspel. Med utgångspunkt från denna avskildhet växer den moraliska upphöjdheten ( kuanghuai) fram, en egenskap, som sätter människan i stånd att gå genom livet utan att låta sig frestas av ära och rikedomar eller hjältedåd och som följaktligen lär henne att ta dagen som den kommer.”

I början av boken finns också en sorts formel för nationalkaraktärer som måste speglas mot den tid i vilken boken skrevs - men det där med humorns betydelse i livet håller jag med författaren om. Fanatiker har alltid saknat minsta tillstymmelse till humor. Hur som helst, trots att ” Konsten att njuta av livet” är skriven under en annan tid har den ändå mycket tänkvärt att reflektera över.