Det finns så många ryska berättare av rang men Konstantin Paustovskij står mycket högt på min egen lista av favoriter. Hans noveller är små mästerverk och ingen kan som han fånga det sällsamma i det vardagliga. Naturen är inte bara dekoration utan en ytterst levande del av berättelserna. Paustovskij känner människan och hennes villkor och han förmår återge dem på ett sätt som ingen annan. Tyvärr har hans böcker fallit något i glömska utanför hemlandet och det är verkligen trist.
Kanske finns förklaringen till Paustovskijs vackra berättarstil i citatet nedan. Så funderar jag och läser vidare i novellsamlingen "RainyDawn".
"I believe that the foundations of the literature are imagination and reminiscences, that's why I never use notebooks. When you take a phrase from your book of notes, and put it into the text that you're writing in a different moment of time and in a different mood, that phrase shrivels and dies. I recognize notebooks only as a genre."
1 kommentar:
varje gång man läser en text, så förändras den då också.
Skicka en kommentar