Jag har sagt det förut : de bästa böckerna finns på biblioteksmagasinen. Där får de stå och samla damm, tyvärr, många av litteraturens storheter, men jag är tacksam att de inte kastas.
Denna dimmiga och småruggiga novemberdag (som i morse fick mig att tänka på ett känt slagfält från år 1632) passar det bra att försöka ge sig i kast med Goethe. Jag läser först Carl-Göran Ekerwalds "Goethe - liv och tänkesätt (1996) och hoppas att jag ska få inspiration att låna hem en del av det som finns i bibliotekets hyllor- och så plockar jag fram "Faust" från mina egna.
Weimar är en stad som förknippas med åtskilliga kulturpersonligheter- Goethe och Schiller bland andra. Goethe kom hit i november år 1775 då bodde bara cirka sextusen personer i staden.
Hertig Karl August av Sachsen-Weimar 1757-1828.
I Weimar styrde och ställde hertig Karl August - han var bara arton år gammal. Goethe var hertigens gäst och de kom mycket väl överens (Goethe var bara åtta år äldre än Karl August). Det var inte bara litteratur och annat kulturellt som diskuterades och jag citerar Ekerwald: --- " bägge trädde in i salarna med sporrförsedda stövlar, komna direkt från vilda jakter. De tävlade om att framställa explosionsartade smällar med hjälp av hetspiskor. De förde gärna ett grovt språk med svordomar och oanständiga uttryck. De ställde till med smärre skandaler. Och de var oförbätterliga. Krossade fönsterrutor. Red fram över mognande vetefält."
Friedrich Klopstock skrev skällebrev till Goethe som inte blev svaret skyldig. ("Förskona oss i fortsättningen, käre Klopstock, från sådana brev") . Både Goethe och hertig Karl August lugnade väl ner sig med tiden och det gick mycket bra för Goethe i Weimar. Den store författarens ande vilar över staden än idag (och för evig, får man anta).
Jag fortsätter läsningen om Goethes liv och diktning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar