Kristina Lugn sitter på stol nummer 14 i Svenska Akademien. (Hon efterträdde Lars Gyllensten år 2006). Jag är mycket förtjust i hennes dikter som verkligen är särdeles speciella för att uttrycka det hela enkelt.
Diktsamlingen "Hundstunden" kom ut år 1989 och har undertiteln "kvinnlig bekännelselyrik".
På sidan 63 (den sista i samlingen) hittar jag de här raderna :
--- Nu är jag
ingens lilla flicka längre.
Så nu behöver jag aldrig
känna mig övergiven mer.
När man är död
är man sannerligen död
och skiter i hur ledsen man var
medan man gick omkring här på jorden
och såg dum ut.
I mitt exemplar av boken ligger en recension skriven av Anders Cullhed. Han skriver bland annat så här: "Hon har aldrig smugglat in någon dynamit i oscariska idyller- men väl blodiga skalpeller genom folkhemsk sockervadd."
Jenny med bloggen Kulturdelen har skrivit om Hundstunden och Kristina Lugn här.
5 kommentarer:
jag har nog den boken
den dikten är bara helt underbar!
liksom hela Kristina Lugn
Hannele och Mrs C: Underbar dikt och ja, underbar poet.
Nu längtar jag efter att läsa fler av hennes dikter. :)
Jenny: Man tröttnar aldrig på Kristina Lugns poesi.
Skicka en kommentar