söndag 8 mars 2015

Hundstunden

Lånat foto.


Kristina Lugn sitter på stol nummer 14 i Svenska Akademien. (Hon efterträdde Lars Gyllensten år 2006). Jag är mycket förtjust i hennes dikter som verkligen är särdeles speciella för att uttrycka det hela enkelt.

Diktsamlingen "Hundstunden" kom ut år 1989 och har undertiteln "kvinnlig bekännelselyrik".

På sidan 63 (den sista i samlingen) hittar jag de här raderna :

--- Nu är jag
ingens lilla flicka längre.
Så nu behöver jag aldrig
känna mig övergiven mer.
När man är död
är man sannerligen död
och skiter i hur ledsen man var
medan man gick omkring här på jorden
och såg dum ut.

I mitt exemplar av boken ligger en recension skriven av Anders Cullhed. Han skriver bland annat så här: "Hon har aldrig smugglat in någon dynamit i oscariska idyller- men väl blodiga skalpeller genom folkhemsk sockervadd." 

Jenny med bloggen Kulturdelen har skrivit om Hundstunden och Kristina Lugn här.



5 kommentarer:

♥ Hanneles bokparadis sa...

jag har nog den boken

Mrs Calloway sa...

den dikten är bara helt underbar!
liksom hela Kristina Lugn

Ingrid sa...

Hannele och Mrs C: Underbar dikt och ja, underbar poet.

Jenny B sa...

Nu längtar jag efter att läsa fler av hennes dikter. :)

Ingrid sa...

Jenny: Man tröttnar aldrig på Kristina Lugns poesi.