(och en kråka måste man väl också tillägga). Jag hade tur och hamnade först i lånekön för Lars Sunds senaste roman (den första i en planerad trilogi) "Tre systrar och en berättare" (Norstedts förlag).
Efter att ha sträckläst och sedan blivit arg för att boken faktiskt tog slut (trots sitt omfång på över 500 sidor) kan jag konstatera att ja, Lars Sund är sannerligen en gudabenådad berättare. Handlingen som ger läsaren en resa genom det moderna Finlands historia (start cirka 1948 men med tillbakablickar längs vägen) fram till 60-talet, koncentreras kring tre kvinnor av olika kaliber och olika bakgrund. Ett har de gemensamt- de spelar amatörteater- åtminstone under hösten år 1948. Befolkningen i den lilla staden i svenskspråkiga Finland ser fram emot premiären den 13 november samma år- man ska spela "Tre systrar" av Anton Tjechov. Men... allt går inte som det ska- ridån hinner aldrig gå upp för något hemskt har inträffat, något som till viss del utvecklas i boken men som jag är säker på kommer att vidare avhandlas i nästa del av trilogin.
Lars Sund vet hur han ska fånga läsarens intresse- från start och till slut. Som så ofta i hans romaner intar en "extern" berättare huvudrollen och så även i det här fallet. En anonym banvakt tar på sig den "kostymen" och han har en kråka till hjälp. (En del recensenter har retat sig på kråkan men jag tycker att den är ganska charmig och egen- mig stör den inte.)
Historien vindlar sig fram längs gator och hus- olika miljöer skildras och språket är rikt- här blandas finska och finlandssvenska och dialekt- i ett kapitel finns minsann självaste Urho Kekkonen och han bjuder på "pissljummen" konjak.
"Elis hade fortfarande inte riktigt klart för sig vem hans sällskap var; han trodde dock inte att en sprängämnesinspektör eller poliskommissarie skulle sätta sig och dricka konjak med honom. Och knappast hade en mentalpatient tillgång till så förnämliga drycker som den här karln. Efter att ha tänkt genom saken en gång till beslöt Elis att ladda dynamiten. Han lät statsministern tända stubinen."
Jag är övertygad om att de tre kvinnorna (Iris, Margit och Ulla-Maj) kommer att få sina historier mera grundligt berättade i kommande romanvolymer- och det ser jag verkligen fram emot.
3 kommentarer:
det här låter som ett måste!
jag noterar, tack för tips!
Lars Sund är säkert en gudabenådad berättare men nog slirar det på de rader du citerar? Elis vet inte vem han mött fast han utesluter (eftersom han bjuds på konjak) att det skulle kunna vara en sprängämnesinspektör eller poliskommissarie eller mentalpatient, i denna passage av så kallad erlebte rede (om jag förstår berättartekniken rätt). Då ska det rimligen inte heller kunna stå "han lät statsministern tända stubinen". Eller hur?
Mrs C: Jag ser redan fram emot fortsättningen!
Ivo Holmqvist: Det slirar säkert på fler ställen och det är nog inte alldeles enkelt att använda sig av en berättarteknik med författaren mitt i hela alltet. (Termen erlebte rede kände jag inte till)
Skicka en kommentar