Vad är en liten klassiker?

"Minor Classic" är ett engelskt begrepp och om detta och lite till kan man läsa i Olle Hammarlunds bok "Samtal på jorden".

Böcker är inte en färskvara- även om man kan tro det när man går in i en så kallad bokhandel av idag. (Nå, det finns förstås undantag). Hammarlund skriver så här: "Nu är den klassiska litteraturen som de odödligas himmel: dit kommer inte många, och de som väl kommit dit lever ett tyst och ensligt liv."

Definitionen på en "mindre klassiker" så: "benämning på ansedd författare eller ansedd bok som utan att räknas till de stora klassikerna dock har ett förblivande värde."

Så ger Hammarlund oss en del exempel: Strindbergs "Inferno" räknas som en klassiker men hans "Konsten att meta" är en mindre klassiker. Frank Hellers "Storhertigens finanser" bör också kunna räknas till de mindre klassikerna, anser Hammarlund.

"Många författare som tror sig skriva för evigheten finner intresset ta slut efter jul. --- Det är vanskligt med det eviga livet. Trava modet i hälarna har sina risker, ty modet ändras och vad som är konst i dag är okonst i övermorgon. Ragnar Josephson hade en gång en tänkvärd formulering: "Så paradoxala äro konstens lagar, att Odödligheten, högtidligt skildrad av en djupt filosofisk mästare, kan visa sig vara död, strax innan den blivit skapad, medan Tillfälligheten, liksom på lek fångad i de flygande lockarna, kan bestå för alla tider"

Så skrev alltså Olle Hammarlund år 1971.  "Samtal på jorden" var hans femte bok och andra essaysamling. På baksidan av bokomslaget läser jag:

OLLE HAMMARLUND
har skapat åt sig en egen genre i den svenska bokvärlden. Här är en mognad man som lekfullt hanterar överraskande kunskaper och generöst och självklart ger munter och tänkvärd information på en klar och genomskinlig prosa. Han är kvick och tankfull. Han är opretentiös och mänsklig, han är helt sig själv. Han kan läsas av alla. Och så detta sällsynta: han tål att läsas om.