I biblioteksmagasinen göms bokskatterna. Jag hittade en liten nätt volym "Bland franska bönder" (August Strindberg) utgiven i Delfinserien (Bonniers förlag) år 1973. Fantastiskt att den boken har överlevt alla utrensningar. Strindberg skrev sina tankar och betraktelser mellan åren 1885 och 1886 och i originalupplagan fanns en erinran av författaren. Den hade följande lydelse:
Föreliggande studier, som delvis varit tryckta i utländska tidningar, samlades och nedskrevos åren 1885 och 1886. Förhållandena hava sedan dess förändrat sig i några avseenden, varigenom arbetet skall förefalla okorrekt i uppgifter, om icke läsaren erinrar sig tidpunkten för dess uppkomst.
Här kan man läsa Jenny Dambergs artikel om att resa i Strindbergs spår (Svenska Dagbladet).
Delfinserien minns jag mycket väl- en riktigt fin serie var det- tyvärr gick den i graven för ganska många år sedan nu. För den som vill botanisera bland idel intressanta titlar länkar jag till Wikipedias artikel här.
Nu ska jag resa till Frankrike!
4 kommentarer:
Strindberg hade sällskap av den femton år yngre sociologen Gustaf Steffen på sin resa bland franska bönder, men de gick snart skilda vägar. Tanken var att det skulle bli en kartläggning av olika yrkeskategorier och samhällsklasser i Europa, detta var bara början. Men det stannade vid detta reportage, det var lite synd.
Jag har inte läst den sedan jag skaffade den 1977, men den gången gjorde jag det grundligt, ser jag av alla förstrykningarna. Det är en bra bok. Bland annat fastnade jag för denna ögonblickbild, värdig Vincent van Gogh:
"På krogen få vi kokt fläsk och dåligt öl. En bonde, troligen familjefadren, sitter vid ett annat bord och äter soppa. Jag tecknar hans porträtt, emedan han är typisk (...) Huvudskålen är låg och täckt med kortklippt svart hår..."
och så följer en ingående beskrivning som sträcker sig över en hel sida: framtänderna borta, huden på halsen så uttorkad att ådrorna syns igenom som rep (just så skildrade Bellman den lungsjuke Mowitz)
Gunnar Brandells korta På Strindbergs vägar genom Frankrike från 1949 går tillbaka på artiklar han skrev i Svenska Dagbladet, Carl Olov Sommars Strindberg på resa är mera omfattande - det allra mesta är skrivet av Strindberg själv.
Tjugo sidor i Stellan Ahlströms avhandling Strindbergs erövring av Paris handlar om den här boken, och man har också nytta av vad Per Hemmingson skriver i sin bok om Strindberg som fotograf.
Och Lars Ardelius, ser jag av mina anteckningar den gången, har skrivit om Bland franska bönder i en lång uppsats i Ord och Bild 1972.
Ivo Holmqvist: Tack! Jag kommer att läsa med stort intresse. Strindberg som fotograf skulle jag också gärna vilja kasta ett öga (eller två) på. Än en gång, tack för informationen.
Och också stor tack från Tyskland till dig, Ingrid, och till Ivo Holmqvist för alla underbara informationer.
När jag började med att lär mig svenska hade jag bara "Tjänstekvinnans son" här, och det var omöjligt att förstå for mig... Nu började jag att läsa "Svenska öden och aventyr 1". Man kan läsa allting av Strindberg som "e-book". Men det är inte bra, bara om portot är för dyrt för oss här gör jag det kanske som 'ersättning'.
Jag tror i Tyskland känner alla som fortfarande läser böcker Fröken Julie och Ett drömspel, men jag vet ingen som känner mer av honom. Otroligt.
Klemperer: Tjänstekvinnans son är en mycket fin barndomsskildring. Strindberg var ju så produktiv och jag har mycket kvar att läsa av honom!
Skicka en kommentar